Tankar runt möten i mitt jobb som lokal-reporter på landet. Men också om andra tankar som smyger in om livet på landsorten.
26 september 2010
Äntligen söndag
Och i morgon blir det en ny dag.
Grabben här ovanför kan du läsa om i morgondagens tinninga.
Och han är min vän, eller tja, föräldrarna i alla fall.
Och han är Främmestabo, bara en sån sak!
Måndagstinninga sista sidan del två.
Vid kyrkkaffet i dag (jag var där på jobb) hamnade jag vid några kända profiler i byn. De började diskutera vikt och bantningsmetoder. De hade lite koll på min blogg och vi bytte tips och råd. Detta kommer jag återkomma till. Men jag tycker det är så kul när folk kommer fram och frågar eller kommenterar saker jag skrivit på bloggen. Även om inte alla vågar eller vill kommentera, så väger det upp när man träffar dem i riktiga livet!
Det var dessutom två andra som frågade lite mer om hålvägs-bilderna. Alltså, det är riktigt roligt! Ska försöka lägga upp några fler därifrån vad det lider!
Tack för att ni läser!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Själv hoppas jag ju att jag slipper träffa på nån i verkliga livet som vill diskutera vad jag skriver (eller inte skriver) i bloggen! ;-) Försöker vara åtminstone halvanonym, och det är faktiskt inte så många i bekantskapskretsen som känner till den bloggande sidan av mej. :-)
När det gäller crossförare kan man vara säker på åtminstone en sak; att de antingen har stenrika föräldrar eller en mycket generös sponsor!! Men när den biten av sporten är fixad, så kan jag tänka mej att det är bland det roligaste en ung grabb (varför kör nästan inga tjejer??) kan hålla på med! :-D
Jag funderade ockås på ett annonymt bloggande i början. Men för min del är det ju också ett sätt att visa mina bilder och att få säga saker själv om olika jobb. Det jag skriver i tinninga är ju inte MIN åsikt eller tycke. Och ibland får man inte med någon bild man gillar.
Många av mina bloggläsare tycker det är krångligt att kommentera och ger míg en muntlig kommentar i stället när vi möts. Jag tycker det är superspännaden, så många männsiskor som jag aldrig trodde läste min lilla blogg!
Just den här crossföraren har faktiskt varken stenrika föräldrar eller bra sponsorer! Hans pappa lever bara för detta. Jobbar hur mycket som helst för att få in pengar och den tid som finns över mekar han med cyklarna! Pappan körde själv cross som ung, men fick lägga ner det.
Jag hoppas verkligen för deras skull att de kan få till någon bra sponsor nu efter denna helt strålande seger! Och du ska veta vad grabben är både lugn och ödmjuk. Gör ingen stor sak av det hela och skryter aldrig.
Min beundran!
(Men nog är det oftast som du säger Anna!)
Glömde, det är tjejer som kör också. Men när de kommer upp i tonåren klarar de inte av det fysiskt mot killarna. Det är ju inte uppdelat i kill och tjej heat.
Det är så man sagt det till mig!
Skicka en kommentar