14 februari 2013

Tomen dog inte

Första gången vi träffades var han död, eller i vart fall mycket nära död.
Han var en kall, orörlig liten valp i en hel fosterhinna på biabädden.
Där hade han varit i minst tjugo minuter.
Utanför den trygga livmodern, och med en moder som struntade i honom, eller så hade hon bara gett upp för att hon inte visste riktigt hur hon skulle göra med den orörliga klumpen.

Jag minns att jag rusade in i huset, kastade väskan åt sidan fick upp den lilla och slet upp fosterhinnan. Jag andades in över hans kladdiga nos och började omväxlande slunga, omväxlande massera hela hans lilla lekamen med en frottehandduk.
När han fyllde fyrtio minuter utan ett livstecken tänkte jag ge upp.
Jag insåg att han var död.
Precis som jag skulle lägga honom till sidan kom den, en liten liten ryckning och ett andetag...

Han fick heta Fantomen, för hans överlevnadsinstinkt.
Och genom ödets försorg har han blivit kvar hos oss.
Nu har vi bestämt oss, från att ha varit en osåld valp till salu, är han nu en familjemedlem.
Han är inte till salu längre.
Vår Tomen stannar här.



6 kommentarer:

AnnaKK sa...

Hej på dej!! :-)

Åh, jag skäms faktiskt över att jag inte har tittat in här på jättelänge... Men det har varit lite mycket annat - jag har framför allt börjat plugga igen, och blivit ganska så uppslukad av ämnet!

Så kul att det blev så till sist, att ni behöll Tomen! (Vilket ni inte kommer att tycka när Flinga ska löpa i fortsättningen - men det går nog bra ändå! ;-D Eller så får ni kastrera honom... Det tycks vara vanligt att man gör det nu för tiden, har jag förstått...) Just såna där "klenisar" fäster man ju sej extra mycket vid - för att inte tala om djurungar som blivit kvar längre än sina syskon... Och när de börjar kännas som familjemedlemmar - ja, då ÄR de det! Punkt. :-)

Läste ditt inlägg nedan också. BRAVO!!! :-D

Ha en fin och mysig avslutning på denna Alla Hjärtans Dag!

Kramar!!! :-)

Elisabeth Källblad sa...

Vad kul att du börjat plugga! Vad läser du?

Flinga har redan löpt en gång, då flyttade Tomen hem till sin bror i lite drygt en vecka... :)
Men det blir väl kastrering så småningom.

Fast någon klenis var han aldrig, störst från början och det fortsatte han med hela tiden. Det var kanske därför som Flinga inte riktigt orkade med efter att ha fött fram honom. I dag är han en bamsig vit björn...

Och du ska inte skämmas, jag har ju inte heller varit aktiv här med bloggandet eller besök på din sida! Ibland blir det pauser! :)

Hoppas din dag blivit fin! :)

Anki sa...

Hej... hittade hit från Anette med Anesas bildblogg - trevligt!
Ååh... vilken solskensberättelse!
En riktigt härlig hund!
Ha en bra dag!

Elisabeth Källblad sa...

Kul du hittade hit och tack för att du kommenterat! :)
Jo, Tomen är en mycket speciell och helmysig hund. Han är pigg på allt och studsar av förväntan inför varje ny dag!

annette sa...

Underbar historia, skulle själv inte kunnat sälja Tomen efter den dramatiska starten på livet.
Tror det var menat att Ni skulle ha honom kvar från början!

Ha det gott i vintern;)

AnnaKK sa...

Hejsan!

Jo, som sagt var så har jag börjat plugga lite igen - fast det är inte så seriöst menat egentligen. Kände mest att jag bara ville göra nåt annat efter att ha gått hemma hela hösten, så jag sökte och kom in på en distanskurs som anordnas av högskolan i Halmstad. Svensk formgivning heter den, och är väl ungefär som konstvetenskap fast inriktad mot möbler, arktektur och prylar typ. Det är kul och intressant, men fy farao för hemtentor... Har överlevt en nu, men det lär väl bli tre till innan kursen är över misstänker jag... Urk!!

Ha det fint!!! :-)

Bloggintresserade