I dag var den med i tinninga, bilden från fredagens knytkalas arrangerat av Röda Korset för att skapa möten mellan nysvenskarna och … ja, kan vi heta gammelsvenskar då? :)
Jag förstår mig inte riktigt på det här med hur det ska tassas runt med olika ord. För mig är invandrare helt okay, nästan lite fint. En person som har vandrat in i Sverige. Nysvensk är man väl inte om man inte har fått uppehållstillstånd och inte vet om man ska stanna?
Om jag flyttade till Norge så skulle inte jag velat vara en Nynorsk, nej, jag skulle nog vilja vara en svensk i Norge. Eller smaka på epiteten Nyamerikan, Nyasiat, Nygrek…
Eller tänk er... Ella 3 år, gammelsvensk...
Killarna på bilden är från Algeriet, och hon som talar med både tecken och svenska heter Viveka och är en underbar person. Hon är engagerad i enormt mycket i Essunga kommun och har en nyfikenhet, empati och öppenhet som jag kan tycka många fler borde ta efter. Med liv och lust försökte hon förstå och göra sig förstådd bland alla våra nya invånare i kommunen som kom till knytkalaset för att äta mat från flera av jordens hörn och träffa… ja, just det… oss gammelsvenskar!
(ps. tån är mycket bättre… den var bruten… ds.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar