25 oktober 2009

En kyrka i svajning?


I kväll var jag i Främmestad kyrka på jobb. Det var en musikgudstjänst. Härlig sång av en stor kör varav några syns på bilden. Kören har ingenting med övriga inlägget här att göra.

Kyrkans tema i dag var "Att leva tillsammans"
Förut i 1983 års evangeliebok låg textfokus på relationen man och kvinna. Men 2002 byttes alla texter ut, och rubriken som förr var "Våra hem" kom att bli "Att leva tillsammans" Kanske för att mer spegla dagens samhälle.
I veckan som var tog Svenska kyrkan beslut om att säga ja till könsneutrala äktenskap.
Vi hade en präst i kväll som tog upp ämnet under predikan.

Inte sakfrågan, inte ställningstagandet, utan detta att det inom kyrkans sfär kastas glåpord mellan de troende, som enligt tron ska vara systrar och bröder. Prästen påpekade att kyrkans trovärdighet naggas i kanten då den talar sig varm om kärleken mellan de troende, och sen kastas det glåpord över deras meningsmotståndare i frågan om könsneutrala äktenskap. Prästen önskade alltså inte ha bråk inom kyrkan, men kunde konstatera att så kan det vara i vara i alla typer av relationer.

Så nära detta brännheta ämne kom vår kyrka idag. Här på landet, där vi inte flyttar ifrån enkelt, är det så viktigt att vara diplomatisk och smidig för att samsas och trivas. Även om Svenska kyrkan tagit ställning och "går före för att visa vägen i frågan om könsneutrala äktenskap" så har inte de små kyrkorna ute i landet gjort det.

När jag sitter där i kyrkan, erinrar jag mig en infödd ung man som jag stötte på när jag var rätt ny på tinninga. Han hade flyttat till Stockholm, så stärkt av lite starkt tyckte han vi hade en gemensam faktor.
-Jag kan lika gärna ta livet av mig, som att berätta något här, sa han. Nu bor jag med min pojkvän och är lycklig i stan, men nej, absolut INGEN vet något här!
Då skrev vi år 2004. Jag trodde han skämtade. En ung man i exil i Sverige?

Tänk om vår kyrka stått upp för denna unge man, och öppet visat sin kärlek och respekt för en av Guds barn. Tänk om vår kyrka, som en stark kraft och god ledstjärna, hjälpte andra människor till tolerans och förståelse för att vissa saker bara är hos oss människor. Det finns ingen som bestämmer sig för att "jag ska nog bli homosexuell". Det bara är. Gud har väl gjort en del av sina barn sådana... Gud känner väl kärlek till alla sina barn?
Tänk om, undrar vad som skulle hända?

En inflyttad kvinna sa till mig för några år sedan
-Förut tyckte jag mycket om honom, men nu vet jag att han är emot homoäktenskap, så nu är jag inte alls säker på att han är bra längre. Nej, jag gillar honom inte alls efter att jag fick veta detta.
Då skrev vi 2007. En vuxen människa som helt dömer ut en hel person på grund av en av hans åsikter?

Jag blir förundrad var gång.

Att ett stort lån för ett gemensamt boende kan hindra folk från att gå ifrån varandra, mer än ett löfte i kyrkan har vi sett. Ingen kan lösa ut den andre. Det är nästan mer "att gifta sig" för en del. Pengar väger tyngre för många mer än ett löfte i kyrkan.
Ska vi då inte låta samkönade par ta stora boende lån tillsammans?
-Ja men det är ju inte kyrkans sak att avgöra? säger någon då.
-Nej, det blir ju bankens...

Ni hör väl hur horribelt det blir?
Det ska varken vara kyrkan, banken eller du och jag som bestämmer över andras förhållanden.
De enda som kan avgöra hur tillvida man ska tillbringa livet ihop och hur hårt man vill binda sig samman är de som är kära i varandra. Oavsett kön, religion eller hudfärg.

Men, det är min åsikt.
Jag respekterar dig för din åsikt också.
Eller för att citera Voltaire.
"Jag delar inte dina åsikter, men är beredd att dö för din rätt att framföra dem."

4 kommentarer:

Thomas sa...

Det verkar som att detta är en bra möjlighet för kyrkor, och dess besökare, i små som stora orter att leva upp till sin egen devis: "Älska din nästa"

Alternativet, förutom det omoraliska i att förneka alla människor lika rättigheter, är att bli irrelevant.

Vad skulle Jesus ha gjort?

Elisabeth sa...

Du har så rätt Thomas. Så enkelt skulle det faktiskt kunna vara.
Att bara "Älska din nästa".

Jesus älskade alla, även den tidens utstötta och mest illa sedda, enligt Bibeln.

Anonym sa...

Ett ord: Word!

Visst är det konstigt att man inte bara kan få vara den man är?
Utan att passa in i någon mall...

Mvh Fredrik

Elisabeth sa...

Ja, Fredrik, det är rätt märkligt.

Bloggintresserade