Älglöss - hatobjekt

Jag vet, det heter inte Älglöss, bara i dagligt tal.

Hjortlusflugan, heter den på riktigt. Eller ännu finare, Lipoptena cervi. Kan finnas mellan 10.000 och 16.000 exemplar på en enda älg. De är mina höstars hatobjekt. De är i full språng nu. Blev anfallen av fem stycken i dag när jag var i skogen på jobb.

Bilden ovan är inte den bästa. Men den enda jag äger på älglusen. Denna togs förra året när jag plåtade en fälld tjur på jaktens första dag. Dessa löss sitter på tjurens allra heligaste som är avlägsnat från kroppen. De har nog lite panik på bilden, efterssom inget blod är i omlopp längre.

Det är nu de har kläckts, från slutet på juli-aug och fram till första frosten då gäller det för de små krabaterna att hitta ett värddjur. Helst hjort, älg eller rådjur (men även kameler, häst, hund och mullvad mfl) Går en människa förbi flyger den på också, dock kan den inte föröka sig på oss. De har i princip bara ett försök med en flygkapacitet på runt 50 meter. Missar den ett värddjur då, kommer den inte ha energi nog till ett nytt försök, och svälter ihjäl. Har de inte gått förbi någon potentiell värd inom fem, max tio dygn, efter kläckning, dör den av svält.

När den landat på ett värddjur så bryts vingarna av, eftersom de bara kommer vara ivägen. De byter aldrig heller värd. Det första den gör på värddjuret, innan den börjar leta efter en partner, är att ta sig ett skrovmål. Detta har jag ännu inte hunnit erfara själv, gudskelov. Andra har berättat för mig att det gör rejält ont. För att vara ett litet bett alltså.

Trillar den av någon anledning av sin värd, dör den. Fast den har riktiga klor att hålla sig fast med. Så när älgen fäller sin päls på våren är livscykeln över. Men ack så många nya förpuppade larver som finns längs älgens alla vägar den gått under vintern. De ligger redo att kläckas frampå sensommaren-hösten.

Och det är nu. Ju större hjortdjurs-stam, desto fler löss.

Detta är lite av avigsidorna med att bo på landet.