Håller på att förbereda inför fotokursen, och har kollat igenom massor i mina gamla och nya fotoböcker.
Sicken kick! Massor av saker som helt plötsligt ploppar upp till ytan, tekniker man nästan glömt. Nu kommer det bli störtkul att jobba helg.
Gick på i kväll.
Bilden ja, den rackaren hade gömt sig i min svampkorg... Den var rätt liten, på bilden ser den betydligt större ut.
9 kommentarer:
Snigeln ser ju rikrigt söt ut, fast jag uppskattar inte att hitta dom bland svamparna när jag kommer hem och skall rensa;)
Förstår att Du får en kick av att förbereda och planera inför fotokursen, önskar verkligen att jag bodde närmare och kunde vara med, skulle vara väldigt inspirerande!
Ha en bra jobbhelg, själv kör jag "långfredag", slutar tidigast 17.00 men det går ju det oxå!
annette
Nästan söt... :-) Kul att få en kick så där. Skulle jag behöva.
Hoppas din dag blir fin, trots lång, Annette!
Ja, det är jättekul att djupdyka i alla böcker jag äger och en del har jag inte öppnat på typ 25 år...
OCH teknikerna är ju mer eller mindre detsamma. Inom foto så växlar ju också modet, så det är superkul att spana in hur det svängt över tid.
Har du inga gamla böcker att hoppa in i, Della?
Vet inte om du såg i ett av mina inlägg innan i veckan, att jag kommit över en bok innehållandes det bästa av svensk pressfotografi mellan åren 1930 och 1980? Iallafall så var det en slags kick att titta igenom den - de nyaste fotona där är ju faktiskt 30 år gamla, och på nåt vis har man ju fått för sej att det har hänt så fruktansvärt mycket inom foto på dessa åren. Och det har det väl också, men bilderna i den boken skulle anses som jättebra bilder idag också, och lätt hävda sej mot liknande digitala.
En trend nu är väl förresten att återgå till analogt!? Har du kvar några kameror från den tiden - och nån lust att isåfall plocka fram dem igen, och ladda med film?? :-)
Nu har jag inte varit i svampskogen på över en vecka, och det är rätt skönt att slippa ha en massa sniglar och spindlar krypandes på och i vasken efter varje rensning. Men allra skönast är att inte behöva få några äckliga älglusflugor i hår och ansikte! :-D
Jo då, Anna. Jag läste det. Har också massor av gamla "foto-böcker", och flera Årets Bild böcker. Det är jättkul att kika i dem och inspireras.
Och ja, jag har alla mina gamla kameror kvar. Kan liksom inte skiljas från dem. Mina gamla favorit Fe2an, den låter så underbart när slutaren slår igen!!!
Hittade faktiskt några oexponrade rullar sv/vitt i går... labbet finns på vinden...
OM jag varit sugen? Gissa! ;-D
Jag HATAR däremot Hjortlusflugan som är det korrekta namnet på "Älglusen" Se tidigare inlägg från sept 2009...
http://landsorts-fotografen.blogspot.com/2009/09/algloss-hatobjekt.html
Nu skakar jag av jackan när jag varit ute, borstar igenom håret och sen kör luskammen minutiöst!
Flinga får också en luskam-genomkörare...
:X
Folk- och fälusfluga, borde den kanske heta - för det är då verkligen inte bara hjortdjuren som blir attackerade. Irk...
Hur svårt är det egentligen att framkalla en rulle svartvit film??? Den ska väl i princip bara badas i nån kemikalie (i ett MÖRKT rum) och sedan hängas upp på tork på ett något så när dammfritt ställe? Eller?? Kan inte minnas att det momentet var med i "fotoutbildningen" jag fick i skolan - minns bara hur själva fotona blev till, och hur bilderna framträdde när papperna simmade runt i vad det nu var för något i den röda lampans sken... :-)
Iallafall så verkar det ju som om man numera hoppar över mörkrumsarbetet vid förstoringsapparaten, och scannar in negativen i datorn istället, för att sedan Photoshoppa dem som vanligt.
Jag har faktiskt aldrig scannat in varken neg eller dia... men framkallat desto fler filmer.
Få se om jag minns, jo man laddar upp filmen på en spole i ett totalmörkt rum. Denna spole ska sen ner i en framkallningsdosa och ett lock stängs som inte släpper in ljus.
Sen hällde man bara i kemin, kollade klockan och agiterade. Sen ut med framkallare-kemin och i med stoppet och sen fixet. Sen tålde den ljus och skulle sköljas i 18 eller 20 gradit rinnande vatten. Sen var det bara att hänga upp på tork och så drog man av det värsta vattnet med en "gummiskrapa". Nä, man skulle nog ha lite vätmedel också för att inte få vattenfläckar...
Tja, i stort var det ungefär sisådär... :-D
(sen fanns det ju mer avancerade framkallningsmetoder för crossframk. och pressade filmer mfl.)
Rätta mig gärna om jag minns fel! :-)
Sen när neget var torrt, så klippte man ner det och gjorde kontaktkartor som man kika på med lupp på ljusbord och bestämde vilka man skulle framkalla.
Där börjar väl datorn jobba i dag.
Humm en scanner, och lite fräsch kemi är alltså allt jag behöver!
Jodå! Och nya via nätet också. Men ändå... :-)
Humm, Della, det här låter allvarligt!...
Hummm, ska försöka fundera ut någt bra komprimerad superidé om hur man hittar tappade inspirations och glädje bomber!
Skicka en kommentar