En nackdel med att hålla kurs, är att man själv måste repetera en massa man glömt.
Speciellt när det inte finns tid...
Det är en väldig massa olika bilder just nu i mitt liv. Och en mängd olika fototekniker. En del nya, andra länge sedan jag gjort.
Tjejerna har haft tjejkväll med fotosession här i går. Vi testade tajta modell-porträttare med bara en lampa och reflexskärm. Kul!
I dag har jag fotat produktbilder åt ett företag, med mina får som fotomodeller! Det var en utmaning... ha ha!
Och i går på eftermiddagen var jag iväg på ett jobb för GT. Att ta anonymbilder blev en ny erfarenhet, nu har jag testat även det. Blev nästan ett helt uppslag i dagens GT. Kul. Nu var det svart-vita sidor, men jag tror nästan bilden vann på det. Sånt känns också fint. Väldigt fint! (På webben är den beskuren)
Men om vi en sekund ska bortse själva fotograferandet, så blev jag väldigt berörd av kvinnan jag fotograferade. Vi talades vid som två mammor. Vi har bägge söner i åttonde klass. Kan man komma närmre i förståelse inför ett jobb? När vi satt i min bil och talade en stund berättade hon om flera händelser, och hennes ögon fylldes av tårar. Sakta och starkt. Jag hade sådan lust att krama om henne, men jag berömde hennes styrka i stället. Rätt eller fel, jag ser upp till mammor som kämpar på detta sätt för sina barn! För det handlar inte bara om deras barn, det handlar om allas våra ungar! Dina och mina, är de inte mobbade, är de kanske mobbare, eller de som ser på! Och de har alla ett ansvar, liksom du och jag!
Snacka om olika typer av fotojobb! Men dä ä la litta så på lannet, man få va bre som enna laggårsdörr!
5 kommentarer:
Full fart i Ditt liv, precis som med att repetera inför Din kurs så är ju det oxå på gott och ont.
Vore ju trist om det inte hände ngt på landsbygden för en fotograf och reporter.
Undrar vad Du fotat för produktfoton med Dina får,behövde "toapappret" nya bilder;)
Var inne på Din länk från GT, oerhört stark berättelse, tycker Du gjorde rätt som berömde henne för hennes styrka.
Tror det är väldigt viktigt att den situtionen själv ha barn och kunna förstå hennes känslor när man skall göra ett sådant jobb!
Bilden på fåren är så läcker,men hur bar Du Dej åt för att få dem att stå uppställda så fint!?
Neeej, nu får jag sluta skriva, solen lyser ute!!
Ha en bra söndag!
annette
Ha ha, nä, Lambi vill nog ha lamm..
När det är levererat och klart kommer nog någon bild upp här.
Uppställningen på just denna bild står Flinga för... 100%!
Vi hade "hårdträning" i fårhagen, hon skötte sig till 99%. Två olovliga lovar gjorde hon och "samlade ihop" dem. Men för övrigt gjorde hon precis som jag sa, och var till stor hjälp.
Hon är bara en sådan perfekt liten hund!
En dvärgschauzer som vallar får!? Vad häftigt - särskilt som hon ser ut som ett litet lamm själv! :-) Det är bara till att avsätta lite tid för SM i vallning nästa år!!! ;-)
Läste artikeln i GT. Tja, medömkan är ju aldrig svårt att få i det läget - så det var säkert mer värdefullt för henne att du gjorde ett annat val att visa din sympati på. Och det kan säkert aldrig skrivas och talas för lite om detta ämne - det tragiska är dock att mobbandet likväl inte verkar vilja försvinna. :-( Men man får ju innerligt hoppas att den här killens helvete är över nu!!!
Sakta i backen nu Anna! Ha ha ha!
Vi har inte ens kunnat gå till bruks som vi velat, för det har hela tiden kommit jobb i vägen på just de tiderna. Men vi tränar hemma för fullt på lydnad som måste finnas så att hon kan vara med mig på alla typer av jobb. (både på gården och tinninga)
Ja, det är sorgligt med alla osäkra själar som måste trycka ner på andra för att känna sig bättre själva! Riktigt jävla sorgligt!
Om alla fick en manual när de fått barn, om hur man bygger upp självförtoendet och självkänslan hos barnet. Och om alla sen följde den, så skulle mycket ont försvinna.
Men ja, jag vet, det är en naiv utopi... :-(
Hej Elisabeth!
Vilken underbar bild på fåren. Du är såååå duktig.
En sak till, jag har uppdaterat min blogg nu ;o)
Kram Annelie
Skicka en kommentar