25 oktober 2011

Jeja Sundström (Bild nr 269 rest 96)

I lördags var jag på teater i Nossebro Aulan.
Jeja Sundström och Leif Gellerfalk gjorde Peppar och Salt. Ett revy potpurri av det bästa kan man säga. Många klassiker var med och fast man kunde dem drog det allt i smilbanden.
Den här bilden på Jeja tyckte jag mycket om.
Redigeraren drog också lite extra på den i tinninga i måndags. :-)

6 kommentarer:

Tristan sa...

Teater kan være fint. Dette bilde er det i alle fall.

AnnaKK sa...

Åh, jag har nog inte varit på "riktig" teater sedan farsan fyllde 60, och det är lä-ä-ä-änge sen nu. Har alltid tyckt om underhållning av det slaget, och ändå blir jag inte färdig till att gå och uppleva det. Tragiskt... <:-I Emellanåt visas ju något på tv, men teater/revy gör sej onekligen bäst live i en fullsatt salong.

Söker nån formulering jag kan skriva om ditt foto, men hittar inte riktigt orden... :-) Men man blir verkligen både varm och glad inombords av att se henne och hennes min/leende/pose osv. Du tryckte nog av kameran i alldeles precis rätta tiondelen där!? :-D

annette sa...

Still going strong är det minsta man säga om Jeja, och Din bild är verkligen bra och visar glöden som fortfarande finns där, ögonen, leendet och kroppsspråket säger allt!

Tur Du hade en bil som bromsade Dej, tråkigt som sjutton att åka dit för fortkörning och bli av med många pengar!

Arbetsmöte hos oss innebär ensidig information, vi träffar bara vår chef så där tre ggr per halvår, och när hon informerat om allt så är tiden ute, säger vi ngt så skall hon undersöka och sedan får vi aldrig veta ngt mer!!
Pågår så mkt konstigt i landstingsvärlden så snart kanske vi står utan jobb då vi är en egen organistion inom lab som hyrs in av andra i landstinget.
Privata företag är billigare att hyra!!
Ha en bra dag!

annette

Elisabeth Källblad sa...

Tack Tristan!

Det är synd Anna, att du inte kommer iväg. Vi har en väldigt aktivt Musik- och Teaterförening i Nossebro som ser till att vi fylls på med kulturella upplevelser. Sen har ju jag sådan tur att det ingår i mitt jobb att skriva om det! :-)

Det som jag tror blir väldigt speciellt med just denna bild är att hon vänder sig här bort ifrån publiken, så leendet är liksom hennes eget, för att HON tycker det är kul det hon gör, inte för att le mot publiken i just detta ögonblick. Det är en människa som är äkta glad på scenen... och sånt lyser igenom. Ni vet, tillgjorda leenden på uppställda bilder...

Vad trött jag blir på "ditt" landsting Annette! Usch vilken låst situation du verkar ha hamnat i!

Della sa...

Lite kul att skrålla fram och tillbaka mellan dina två senaste bilder. Vinkeln på huvudobjektet liksom... :-)

Elisabeth Källblad sa...

:-D
Så du la märke till det också! Jag tänkte faktiskt på det när jag la upp Jeja bilden.

Bloggintresserade