- Mamma, kan vi inte åka in och köra lite på skateboard rampen i dag, säger sonen.
- Men, svarar jag, är det inte min dag i dag? Så vi kanske skulle göra något som jag tycker är kul?
- Men mamma, då kan du få fota oss, och det gillar ju du!
Det blev både skateboard rampen och crosskörning med sonen och hans kamrater… Jag fick ju i alla fall lov att fotografera!
Tänk att vara en mamma som inte kan erbjuda sitt barn rent vatten. Som inte kan mata det barn som hungrar eller trösta det barn som gråter när kriget rasar runtomkring.
Tänk att inte kunna skydda sitt barn när hänsynslösa soldater eller andra ickemänniskor tar dem, och i bästa fall bara dödar dem.
I dag går mina tankar till de mammorna.
- Men, svarar jag, är det inte min dag i dag? Så vi kanske skulle göra något som jag tycker är kul?
- Men mamma, då kan du få fota oss, och det gillar ju du!
Det blev både skateboard rampen och crosskörning med sonen och hans kamrater… Jag fick ju i alla fall lov att fotografera!
Tänk att vara en mamma som inte kan erbjuda sitt barn rent vatten. Som inte kan mata det barn som hungrar eller trösta det barn som gråter när kriget rasar runtomkring.
Tänk att inte kunna skydda sitt barn när hänsynslösa soldater eller andra ickemänniskor tar dem, och i bästa fall bara dödar dem.
I dag går mina tankar till de mammorna.
Jag känner mig ödmjukt privilegierad och lycklig som har möjligheten att spendera tid med mina barn. För mat, vatten och trygghet tar vi lite för självklart här i Sverige.
Kanske det är välfärdssamhällets stora bristvara? Tid med våra barn.
(Bilderna är på min sons kamrat Simon, och min dotters Mors-dags-kort till mig i dag)
