Essungabygdens Lucia 2009

I dag blev det officiellt. Frida från Främmestad blev vald! Läs mer i tinninga, klicka här.

Fast det är ett riktigt kamratgäng som ställde upp som kandidater, så alla verkade bara vara glada, oavsett vem som skulle bli vald.

Själv har jag inte röstat. Tycker jag har så mycket med "Luciorna" att göra än då. Men jag måste erkänna, så här på min egen blogg, jag är nöjd, mycket nöjd med valet!

Av den mest tristaste och kanske banalaste orsaken... längden.

Jo, du läste rätt. Frida är kortast, 1:an och 2:an lite längre och 4:an och 5:an ännu lite längre. Det kommer bli en fin symmetri på Luciatåget!

Men om jag skulle röstat på utseende eller personlighet, då hade jag röstat på alla.

Tjejer, det ska bli ett nöje att få följa med på era upptåg!

Adventsfirande i kyrkan

I går var det stort firande i Främmestad kyrka, då var jag inte där, jag sorterade hästbilder. Så i morse fick jag lite guds ord i stället och njuta av våra barn från Bredöl skola som hade Adventssamling i Bärebergs kyrka. Det var fint och alla våra ungar som var med och uppträdde var jätteduktiga.

De läste dikter. De spelades Blinka lilla stjärna och Bjällerklang på piano (publiken började sjunga med i bägge). På fiol framfördes Nu tändas tusen juleljus av tre töser, och alla fjärdeklassare sjöng Det är advent. Präst var min namne, Elisabeth.

Nu har jag ju aldrig haft barn i storstan, och när jag själv var ett, är ju evigheter sedan. Så jag kan inte jämföra, bara konstatera att det är så nära på något sätt att ha barn på landet.

Hästhoppning igen

Det är så mycket som kan gå fel vid hästhoppningsfotograferande.

Alltså, drömmen vore ju ryttare som hela tiden hade ögonkontakt med fotografen, log och gärna tänkte på att även få hästen att se snygg ut...

Men i verkligheten gömmer sig en del ryttare bakom hästens hals i hoppet. De sänker huvudet, så att skärmen på ridhjälmen döljer ögonen, de gör konstiga miner, räcker ut tungan och låter håret flyga vind för våg! Hummmm.

Och tur är väl det, så att de kan koncentrera sig på hoppningen! Jag älskar utmaningen att fånga den där bilden jag vill ha till min uppdragsgivare. I dag var det dock väldigt mörkt när 1.45 klassen gick, bara elljus inne i manegen fanns tillgängligt. Inte kul. Inte alls.

Att dödas...

...av ett djur.
En kvinna har blivit dödad av en älg. Men det tog ett år innan det fastslogs. Hennes man var först misstänkt, läs mer i Land Lantbruk. Så långt, allt väl, han är friad, älgen kanske redan har fått sitt dödsstraff, ingen vet.

Men jag är manad till ett litet tankeexperiment.
OM det varit en VARG?
Eller OM det varit ett VILDSVIN?
Eller OM det varit en MAN?

Ta dig en stund, och tänk efter, hur reagerar du om rubriken varit;

"KVINNA DÖDAD AV EN VARG!"
"KVINNA DÖDAD AV ETT VILDSVIN!"
"KVINNA DÖDAD AV EN MAN!"

Den sista reagerar vi knappast för. Ett vildsvin... oj så ovanligt. En VARG, vad var det dom sa, vi måste utrota den, den är ju livsfarlig! (vilket på något rättmättigt sätt måste gälla alla då.. utrota alla vargar, vildsvin och män!???? alltså... det blir lite dumt va?)

Och en älg då?
Vad tror du?
(Glöm inte att älgjakten är "helig"...)

Svensk Cowboy anno 2009

Krigsfotografen Robert Capa sa ju "är inte bilden tillräckligt bra, så har du inte varit nära nog" eller något i den stilen. I dag kändes det lite så, men att dö i krig för en höjdarbild, känns lite mer än att dö i en kohage för en höjdarbild...

Vet ni hur stor en tjur är? Vet ni hur NÄRA han kan komma med ett 24 mm? Jag vet nu.

Men jag är rätt nöjd med bilderna jag fick i dag. Kanske, kanske blir ett bildspel, tog ljud också.

Julskyltnings kväll i Nossebro

Varje år har vi en avtäckning av julskyltade affärsfönster. I år blev den i kväll den 27 nov. Jag var ledig från tinninga, men var där med Nossebro Fotoklubb.
.
Vissa ingredienser är stående. Som till exempel Scouternas försäljning av julbockar, lotter och hemlagat godis. Alla pengar går oavkortat till kårens aktiviteter. Alla scouter hjälps åt med förberedelserna, bockbindning och försäljning under fredagskvällen.


Mest populärt är Ainas levande skyltdockor. Då flockas folket utanför. I år var det ett par som firade en "retro-jul". Man fick se vinylerna som kom fram ur paketen och en "sexig" korsett till henne...(!?) TV-kannan var framme och de små änglarna över ljusen som for runt och "bjällrade". Om nu någon minns dem? Samtidigt ur högtalarna berättades det för åhörarna som missad detta ljuva 50- och 60-tal om vad som gällde och hur läget låg i landet. Bra Aina!
.
-Titta, tänk att detta är vårt Nossebro, det kunde varit stan, sa någon utanför affären under showen i fönstret. Det var så mycket folk och många bilar precis utanför. Och jo, om man kisade lite och vägrade ha någon syn åt sidorna, så visst var det som en storstad... kanske inte New York, men i alla fall Trollhättan... eller nåt.


Årets tema som köpmannaföreningen beslutat om var som sagt var RETRO.
Någon skämtade om "Besök Nossebro, upplev Retro"
Och alla fönstren hade verkligen retro. Jobbigast hade det nog varit för Herrns PC. Hur såg inte datorerna ut på 50 eller 60 talet?! De var följdaktigen inte fullt så retro som till exempel antikhandeln, loppisbutiken eller den gamla nedlagda lampaffären.


Nossebro el, som levererar både ström, bredband och allehande vitvaror, lampor och dylikt hade ställt fram en fin fungernande spis, där en helt underbar äppelglögg hölls värmd på. Mitt bland de hur spejsade dammsugarna som helst. Två retrodamer, glöggexperter, stod vid spisen och serverade. Utanför fanns marchaller hela vägen in till huvudgatan och en bra bit bort (vi talar några hundra meter). En av våra brandbilar fanns också uppställd för att ta med alla barn som ville åka brandbil en sväng runt Nossbro.


Sist att ge upp var nog Scouterna. De stod och värmde, och bjöd på, glögg tills det var nästan helt tomt i vårt lilla samhälle. Trots duggregn och regn om vart annat, stod de där troget hela kvällen. Bra jobbat!
.
(För er som inte vet, Ainas är vår egen modebutik. Aina äger den och är ruskigt säker på mode. Det är en fröjd att shoppa där, och ja, givetvis skriver jag detta för att jag anser hon är min personliga klädcoach när jag måste vara lite mer "rätt"... Hon kommer bli ruskigt rik på mig när jag gått ner alla "sluta-röka-kilon" he he)

Till Lucia eller något ska jag skriva ner äpple-glöggreceptet här på bloggen, efter att ha testad det med någon procent, tillsammans med mina väninnor...

Foppas nya kompis, kanske.

Det är i alla fall först nu hon har upptäckt marsvinen.

De kanske var på för låg nivå tidigare?

.

Marsvin, svin, svininfluensa, baconsjukan... Associations sjukan!

SAAB och SVIN... nä, Bredöl skola

Saab och svin tänker jag inte ängna denna blogg åt i dag. Det är så många andra som gör. Men kan ändå inte låta bli att citera en kvinna jag hörde på radion i dag.

-Svininfluensan är de vanskötta grisarnas hämd!

Och SAAB... tja, vad ska man säga, när man bor mitt i't... Svinaktigt kanske?

.

Nej, jag har varit på en mycket trevlig kväll i Bredöl skola.

De hade fixat och trixat och tränat och det var så fint och bra på alla de sätt. Det var glädje.

I morgon ska jag på samma sak, men med B-spåret, då är jag mamma. Till och med klassmamma...

I kväll var det jobb. I morgon halvjobb? Eller vad kallar man det när man ska fixa fika och sånt?

*ler*
.

Vad det handlade om?

På fredag hoppas jag det får plats i tinninga.

En månad kvar till JULAFTON, i kväll DAGSVERKSSTUGAN

Och denna julen kommer bli något extra.

Här, i detta hus, har jag varit på jobb i kväll.

Det är Dagsverksstugan i Främmestad.

På fredag finns det att läsa i tinninga.

Det finns så mycket fint bevarat av hembygdsföreningarna.

Saker och byggnader som faktiskt än i dag kan fylla en funktion.

Det är just det, det här med att det används.

Jag måste bjuda er som inte har förmånen att få vara i detta hus en liten bild från insidan.
Köket. Där kokades det mycket gott kaffe och dukades fram massor av härliga, hembakta givetvis, bullar och kakor, som sig bör vid en sammankomst som denna.

Själv avslutade jag mitt jobb där, innan fikat, och for hem.

Fullmäktige...

..var det i kväll.

Ibland undrar jag om kommuninvånarna har koll?

Visst, tinninga skriver en del, inte jag, det får "bossen" göra, här sitter jag på fel stol.

Men vi behöver öka intresset för bestämmandet i kommunen.

Det är faktiskt dessa, våra folkvalda, som bestämmer om era skatter och hur Nossebro ska utvecklas, hur de ska ta hand om människorna.

Så, alla 5700 Nossebroinvånare, Ta kontrollen!

Kom och lyssna på fullmäktige. Utnyttja möjligheten med medborgarförslag. Tala med dina folkvalda politiker. Gå med i ditt parti. Vi måste vara rädda om vår demokrati, och visa att vi värdesätter den genom att använda den. I en sådan här liten kommun är det så viktigt och, faktiskt, så enkelt!

Här är det Börje, tinningas lokalredaktör, som språkar lite med en av fullmäktiges ledamöten.

En egen stil

Hästar hoppar väldigt olika, faktiskt.

De bryr sig heller inte om hur andra hoppar.

De hoppar så att det ska funka för dem.

Tänk om vi människor kunde vara lika oberoende av vad andra tycker eller gör.

Det viktigaste är väl att vi hittar ett sätt som funkar för oss?

Ponera att Brunte i hagen sa till Diamond

-Du Diamond, jag tänker faktiskt inte umgås med dig, för du hoppar så konstigt.

.

(6400 iso, befintligt taskigt ljus mulet och regn ute, ingen blixt, för då blixtrar ponnyföräldrar...)

Hästar och Tomtar...

Har funnit framför min lins i dag, mest hästar.

Men även denna bild, något annorlunda, fanns på kortet som jag laddade in i datorn i kväll. Kan du gissa vad det är?

Eller, vad tycker du det ser ut som...

Underbarat härliga Panter Tanter

Dessa superhärliga "tanter" träffade jag på Mat och Hälsomässan den 7 november Denna bild kom tyvärr, av platsbrist, inte med i tinninga.

När jag såg dem kom jag att tänka på de levnadglada tanterna i tv-serien "Ullared". (Som jag såg via nätet en sen natt för att så många talat om första avsnittet, det enda jag sett ...)

Nåväl, "mina tanter" blev man riktig glad av att bara beskåda och lyssna till! De var nyfikna och så härligt positiva till allt och alla! Jag var tvungen att fråga om de hade lust att vara modeller när vi ska fota modellfoton i fotklubben. JA, vad glad jag är att de sa ja!

33 dagar kvar...

Men i dag var jag på jobb i Barne-Åsaka.

Jag gillar inte notställ...

... och inte instrumenten heller, inte när de envisas med att hålla upp dem, framför sig själva och varandra.

Det optimala vore att få fota framför ovanfrån.

Men i vår aula, finns det bara luft där, inte så mycket att stå på eller hålla sig i.

Nu får vi stå underifrån från sidan framför.

Men musiken tar jag gärna.

Föresten, det var det jag gjorde!

Tog musiken alltså, med mig hem...

Jag spelade in den med min ljudupptagagare.

Nossebro Musikkår och Stefans Combo.

(Fast det är mest orden mellan låtarna jag är ute efter.)

.

Det kommer mer.

Sen.

I tinninga.

Brödauktion på den lilla orten.

Det här är en av de saker som utmärker en pytteliten ort.

Att tinninga intresserar sig för den kyrkliga syföreningens auktion.

Hembakta kakor, fina och grova tekakor, allt säljs. På bilden är det guldtackorna som går... dvs ostkakorna.

Och det säljs dyrt.

Allt går ju till välgörenhet.

.

Dessutom...

Det är vår före detta kyrkoherde som är auktionsutropare.

Vår näst nye präst med ett väldigt vackert namn, dagens, höll i en kort predikan innan.

Och killen som tillsammans med sin bror lämnar ut bröden är kamrater med mina barn. Alla känner alla, gamla och unga träffas.

.

Det händer nog bara på den lilla, lilla orten...

Eller har jag fel?

SNART JUL...

Nu går bildspelet med alla kandidater på Cross Road's café!

Tänk vad tiden går fort nu för tiden.
Det blir liksom jul igen, och jul igen och sen är det jul igen, igen liksom...
Phu!

Regn regn och åter regn...

Nu är det så vattenfyllt överallt att vilket frostväder och för all del snöväder låter mer än lockande.
Jag lovar att le när jag får skrapa rutorna på morgonen...
Bara inte detta klafs klafs och tjoffs.

Dessutom... har ni märkt hur mörkt det blivit på mornarna?
I måndags fick jag ha helljus på för första gången när jag körde ut ungarna till skolbussen. Det kändes vinter. Kändes lite jul...

Jag är inte här.

Jag finns inte.
Jag syns inte.
Jag vill inte.
Jag hör inte.
Jag är för mig själv.
Ingen kan nå mig.
Ingen kan ta mig.
Ingen kan se mig.
Ingen kan röra mig.

Tänk, när livet kunde vara så enkelt.

Vaccineringarna fortsätter i kommunen

Efter många långa diskussioner, vaccinerade jag och min väninna oss i går.

Vi hade faktiskt blivit påverkade av alla uppförstorade biverkningar i media.

Därför en viss tvekan och tidspillan.

I onsdags tog vaccinet slut, nytt kom till gårdagens vaccineringar.

Det var då vi var där.

När jag tala med vårdcentralschefen i fredags, fick jag våra senast siffror i kommunen. 450 vaccinerade och fyra som fått typ lite huvudvärk...

Än så länge mår vi bra. Ont i muskeln nu. Men själva sprutan kändes inte någonting.

Denna vecka börjar man vaccinera barnen i skolan.

Nästa vecka på måndag har de kommit fram till mina barns åldersgrupp, om jag uppfattat det hela rätt.

Rhapsody in Church med Kyrkoherde Axelsson

Årets höjdpunkt i kyrkan.

Mer än fullsatt. Folk fick stå. Över en och en halv timme.

Just vid sådana här tillfällen kan man känna hur stark kyrkan kan vara.

Vår nypensionerade kyrkoherde, fick hoppa in i kväll.

Eller för att citera en röst...

- En Rhapsody in Church, utan Axelsson, nä det går väl inte!

Jo, så kan det faktiskt kännas.

Ingen Rhapsody in Chruch utan Axelsson!

Nästa söndag kommer vår nya kyrkoherde hålla tre gudstjänster i tre olika kyrkor.

Då är jag ledig.

Predikstolen, för dagen "Strålkastarstolen".
(bilder på artisterna får allt gå i tinninga först...)

Bakom kulisserna... eller nåt...

Mannen här ovanför är en kamrat till mig.

Han är medlem i Nossebro Fotoklubb.

Alltså han i vit tröja.

I lördags var han modellfotograf för några timmar.

Han ville låna lite pryttlar av mig, så jag svängde förbi när jag skulle på jobb.

Det var kul! Enda felet var att jag inte hade tid att vara med och leka.

Det här med att fota modell ihop.

Vi bestämde vi ska göra det.

Annan dag.

Snart.

Då tar vi två modeller.

Modellen han fota?

Jo, hon var jättefin!

Bild?

Nähä... de är min kamrats!

Jobb, jobb å så lite jobb...

Nu är det jobbarhelg.

.

På måndag kväll blir det Kura skymmning på biblioteket klockan 19.00. Det får ni inte missa! Levande ljus, högläsning och bokprat. Förbered er gärna genom en liten hälso- och mat-mässa i Barne-Åsaka bygdegård under lördagen. Söndag blir det favorit i repris: Rhapsody i Church!

Lite av helgens bevakningar. Men såklart händer det mer...

.

Nossebro Fotoklubb hade möte i går! Nästa fototillfälle är bestämt till julskyltningen, och redan nästa helg ska vi gå igenom lite tips och trixt för mörkerfotografering. Bilden ovan är från förra fototillfället med NFK. Då vi hade några kvadratmeter att "se mer på".

Närproducerat

Gäsene ost i vår butik hemmavid.

Det känns ok. Närproducerat.

Lyssna, smaka på ordet: närproducerat.

Låter väl fint.

Fint men så... ofullständigt.

Ok, 43 km för osten till butiken.

Jag hade 16 km, enkel resa, till butiken.

Hur långt hade mjölken till mejeriet?

.

Ordet Närproducerat känns mer som köp mera, av just denna ost.

Det är så trist när producenter och pryltillverkare tror att konsumenter inte tänker. Informationen känns inte relevant när det inte finns ordentliga jämförelser. Hur långt har Arlas andra ostar?

Västerbottenosten, ni vet, den som det blir så god paj av!

Hur långt hade den till mitt kök...? Från kon...?

För det var väl inte min kos mjölk?

Eller...