26 oktober 2009

Flaxiga Foppas fästman funnen? Fina Frost fotad.


I förra veckan flyttade den här killen in till oss.
Jo, nu vet vi det är en hane. Och han heter Frost.
Det är Foppa som flaxar runt på utsidan.
Frost måste få bli handtam först, så han har egen lya, ungkarlslya.
.
Men om det blir dom som blir kära, vet vi inte ännu.
En liten till är på väg, för valfrihet är viktigt.
Även om man "bara" är en undulat.
Glömde jag säga att vi jobbar på att hitta en voljär också? :-)
(för den oinvigde, en voljär är en jättestor bur)

25 oktober 2009

En kyrka i svajning?


I kväll var jag i Främmestad kyrka på jobb. Det var en musikgudstjänst. Härlig sång av en stor kör varav några syns på bilden. Kören har ingenting med övriga inlägget här att göra.

Kyrkans tema i dag var "Att leva tillsammans"
Förut i 1983 års evangeliebok låg textfokus på relationen man och kvinna. Men 2002 byttes alla texter ut, och rubriken som förr var "Våra hem" kom att bli "Att leva tillsammans" Kanske för att mer spegla dagens samhälle.
I veckan som var tog Svenska kyrkan beslut om att säga ja till könsneutrala äktenskap.
Vi hade en präst i kväll som tog upp ämnet under predikan.

Inte sakfrågan, inte ställningstagandet, utan detta att det inom kyrkans sfär kastas glåpord mellan de troende, som enligt tron ska vara systrar och bröder. Prästen påpekade att kyrkans trovärdighet naggas i kanten då den talar sig varm om kärleken mellan de troende, och sen kastas det glåpord över deras meningsmotståndare i frågan om könsneutrala äktenskap. Prästen önskade alltså inte ha bråk inom kyrkan, men kunde konstatera att så kan det vara i vara i alla typer av relationer.

Så nära detta brännheta ämne kom vår kyrka idag. Här på landet, där vi inte flyttar ifrån enkelt, är det så viktigt att vara diplomatisk och smidig för att samsas och trivas. Även om Svenska kyrkan tagit ställning och "går före för att visa vägen i frågan om könsneutrala äktenskap" så har inte de små kyrkorna ute i landet gjort det.

När jag sitter där i kyrkan, erinrar jag mig en infödd ung man som jag stötte på när jag var rätt ny på tinninga. Han hade flyttat till Stockholm, så stärkt av lite starkt tyckte han vi hade en gemensam faktor.
-Jag kan lika gärna ta livet av mig, som att berätta något här, sa han. Nu bor jag med min pojkvän och är lycklig i stan, men nej, absolut INGEN vet något här!
Då skrev vi år 2004. Jag trodde han skämtade. En ung man i exil i Sverige?

Tänk om vår kyrka stått upp för denna unge man, och öppet visat sin kärlek och respekt för en av Guds barn. Tänk om vår kyrka, som en stark kraft och god ledstjärna, hjälpte andra människor till tolerans och förståelse för att vissa saker bara är hos oss människor. Det finns ingen som bestämmer sig för att "jag ska nog bli homosexuell". Det bara är. Gud har väl gjort en del av sina barn sådana... Gud känner väl kärlek till alla sina barn?
Tänk om, undrar vad som skulle hända?

En inflyttad kvinna sa till mig för några år sedan
-Förut tyckte jag mycket om honom, men nu vet jag att han är emot homoäktenskap, så nu är jag inte alls säker på att han är bra längre. Nej, jag gillar honom inte alls efter att jag fick veta detta.
Då skrev vi 2007. En vuxen människa som helt dömer ut en hel person på grund av en av hans åsikter?

Jag blir förundrad var gång.

Att ett stort lån för ett gemensamt boende kan hindra folk från att gå ifrån varandra, mer än ett löfte i kyrkan har vi sett. Ingen kan lösa ut den andre. Det är nästan mer "att gifta sig" för en del. Pengar väger tyngre för många mer än ett löfte i kyrkan.
Ska vi då inte låta samkönade par ta stora boende lån tillsammans?
-Ja men det är ju inte kyrkans sak att avgöra? säger någon då.
-Nej, det blir ju bankens...

Ni hör väl hur horribelt det blir?
Det ska varken vara kyrkan, banken eller du och jag som bestämmer över andras förhållanden.
De enda som kan avgöra hur tillvida man ska tillbringa livet ihop och hur hårt man vill binda sig samman är de som är kära i varandra. Oavsett kön, religion eller hudfärg.

Men, det är min åsikt.
Jag respekterar dig för din åsikt också.
Eller för att citera Voltaire.
"Jag delar inte dina åsikter, men är beredd att dö för din rätt att framföra dem."

Glada Gubbar belöningsystem


Den här tavlan hittade jag hemma hos ett par med småbarn.
Nyfiken som jag är var jag ju tvungen att fråga om vad det var.
Jo, ett belöningssystem.
När barnen ( i åldrarna runt fyra till sex år) gjort vad de blivit tillsagda, eller något som åligger dem (efter ålder och förmåga givetvis) fick de en glad gubbe i sin färg på sitt fält. Och tvärtom kunde en glad gubbe ryka om man gjorde något man viste var fel eller vägrade göra något man blev tillsagd att göra. Hade man ingen glad gubbe, och gjorde ett uppenbart fel, kunde man i stället få en sur gubbe... illa.
När man sen samlat ihop 20 glada gubbar kom det roligaste. Jo, för då kunde barnet inkassera 400 kronor. Varje gubbe hade ett värde av 20 kronor.
-Fast det ligger nog för högt, sa mamman i familjen, många har sagt och tyckt det.
-Men numer slipper vi allt tjat i affärer, för vi köper inga leksaker längre. Nu får barnen själva samla ihop pengar till de saker de vill ha, genom gubbarna. Tjatet har försvunnit, nu kan det låta så här i stället "Humm, den skúlle jag vilja ha... humm... hur många gubbar?"
(Gubbarna är fastsatta med häftmassa)
(Barnen har ingen typ av månads- eller veckopeng heller, detta ersätter det)

23 oktober 2009

KAN inte låta bli...


Det måste bara bli en djur bild till... Nä, en Foppa OCH Amiral-bild!
.
Jobbar ju nu i helgen. I dag var jag iväg på ett jobb, sen hem i mellan, lagade mat till familjen och stack iväg på nästa. Sen direkt hem och käkade lite (microvärmt) själv, då fick jag se detta!
Herr Amiral flög rätt mot Fröken Foppa som satt helt stilla på kökskranen. Fröken Foppa hoppade genast undan, och sen var "dansen" igång.
.
Jag hade lämnat kameran i bilen, för min "rast" skulle vara väldigt kort. Så ut for jag och hämta in den igen. Allt medan min, från början ljumna, mat kallna mer och mer. Fick ingen riktig riktig höjdarbild, men det gör ingenting. Det var helt otroligt att se hur de flög omkring och liksom dansade.
.
Nu kan man tänka sig att fjärilar är fågelmat och därför var det en jakt? Kan vara så, men Foppa hade faktiskt lätt kunnat knipa Amiral i så fall. Kanske fåglar leker med maten innan, såsom katter gärna för för att "möra" till råttköttet? Men det såg och kändes faktiskt inte ut som det, oftast var det Herr Amiral som började med att fladdra rätt på Fröken Foppa...
.
Middagen? Ugnsbakade kasslerstavar med paprika och kronärtskockar, lätt duschat i citron. Till det skivad Armandie potatis, medium-rostad i ugnen med örtsalt och olja. Bantarmat? Kanske inte, men gott. Till och med kallt...
.
Sen var det iväg på två nya jobb... Mätt och lite förundrad över Foppa och Amiral.
.
Luciakandidaterna presenterades föresten i dag. Klicka här för att se dem.
Ljudet hade jag tagit upp när fjolårets lucia med tärnor sjöng på äldreboendet Kerstinsås förra året, något vårt Luciafölje gör varje år.
Det som var lite extra kul var att nu fungerar det på tinninga-webben. Nu går det att använda den bildspelsteknik som jag var på en Fojo-kurs för ett år sedan och lärde av Lars Dareberg.
Kanske kommer få bli mer sådan nu då?

18 oktober 2009

Söndagsledigt



Känner lite att alla djurbilder är någon form av transportsträcka.
Det händer mycket nu, men sånt som jag inte kan lägga ut här och nu.
Kanske, kanske snart. Som Lucia-kandidaterna... hemligt hemligt... :-)

Nossebro Fotoklubb


Nossebro Fotoklubb, NFK.
I dag (lördag) hade vi vår första fotorunda ute.
Vi hade valt ett lite, ytterst begränsat område i skogen. Temat var helt enkelt; SE MER.
Till nästa möte (den första onsdagen i november klockan 19.00. i Kulturgaraget) skall vi som var ute välja och ta med vår bästa bild vi tog i dag. Dessutom kunna motivera varför vi anser den vara den bästa.

Ska bli spännande.
Om det blir bilden ovan?
Nä... Den bästa visas först på mötet!

P.S.
Herr Amiral åt banan i dag.
Uppskattades.
D.S.

P.S.2
Fröken Foppa söker man. God omvårdnad garanteras.
Är det någon som vet någon trevlig undulathane, helst med ovanlig färg, som riskerar stå utan hem och familj snart?
D.S.2

12 oktober 2009

Min vän Amiralen (som gillar Jonslundskolan)


För tre dagar sedan fick vi en gäst.
En fin gäst. En Amiral. En Vanessa atalanta för den intresserade eller kunniga. Han mäter lite drygt sex centimeter mellan vingspetsarna. Det är en vandrare. En vagabond liksom. Den kan inte övervintra i Sverige, utan dör när frosten kommer. De invandrar varje år i växlanda antal söderifrån. Därför kändes det lite häftigt att han just besökte oss. Liksom bara var inne en kväll och fladdrade runt lyset.

Efter tre dagar och några tama försök att sätta honom på min blomande orkidé för en liten måltid började han dock tackla av. Kasta ut honom i kylan kändes inte helt okay. Kom och tänka på när jag var i Jonslundskolan för något år sedan, de hade köpt in just Amiral-larver som ett skolprojekt. Jag vara där för tinninga och skulle dokumentera när de släpptes ut om våren. Självklart frågade jag en del, och det var tur för min gäst nu.

Så i dag tog jag lite papper på ett blomsterfat, hällde på lite flytande honung och vatten. Satte dit min vän, och oj vad han började äta! Nu har han suttit där och ätit, vilat, ätit, vilat, dreglat ut vatten igen (?) och ätit och vilat hela kvällen.
Min vän amiralen bjöd jag alltså på middag idag.
Ska kanske passa på att göra en liten avbön, till någon som påstod han hade en fluga som vän... :-)
...
Fast jag skyller såklart helt på att det är lärorikt för barnen att se hur den äter och så!

Det har blivit mycket djur det sista, och i dag som var älgjaktens första dag i år borde kanske handlat om det mer. Det kommer kanske. Men "djurkontot" börjar kännas mättat... :-)

11 oktober 2009

Vår tama fågel.


Sonen har jobbat mycket för detta.
Det är ju inte så länge sedan hon kom till oss.
Nu är hon väldigt mycket "med".
För det är nog ingen han...
Men hon får heta Foppa ändå.
Det har länsrätten beslutat.
En man får heta Marianne,
så vår Foppa får heta Foppa.
Hon eller han.
Foppa.

Bloggintresserade