Detta är också en bild som min dotter tagit när jag och föräldrarna fikade.
Jag tycker det är så roligt att hon också gillar att fotografera.
Barnet på bilden är en mycket typisk (och söt) treåring, som just nu inte vill skratta eller le.
I vart fall inte på kommando!
Basta!
Men när Lina joxa och trixa med alla sina nallar, gosedjur och teaterdockor fick hon fram många härliga leenden. Jag tror jag har ett och annat att lära av min dotter!
.
Jobb-bilder? Jo, det finns i massor, men jag hinner inte riktigt med.
De ska in i tinninga å så.
I dag, måndag, kommer ett helt gäng, vi fick även sista sidan.
Dessutom ett julsidereportage om Emil Jönsson, ni vet, han som vann SM ungdom i sin klass.
5 kommentarer:
Vilken underbar bild med ett äkta leende, att fota barn är nog en konst i sig, dom gör ju inte som vi förväntar eller önskar oss;)
annette
Tror minsann att Lina fångade inte bara ett litet leende, utan 3-åringens sanna själ också!? :-) Och vilken helgo bauta-nalle!!! :-D
Hoppas det gemensamma fotointresset leder till många trevliga gemensamma stunder framöver - det är guld värt att kunna dela något äkta med sina tonåringar!! :-) Allt för ofta har väl föräldrar och barn olika intressen, och så ska föräldrarna lixom låtsas intressera sej för barnens... Ja, hur fel kan det lixom bara bli emellanåt då!? Fast att det egentligen är så väl menat... <:-)
Tack Anna och Annette!
Jag är så glad vi har gemensamma intressen. Men sen gör jag nog som andra föräldrar mest, försöker intessera mig för deras värld!
:-D
Uttryckte mej nog lite fel ang att intressera sej för barnens hobbier osv... Jag menade... Hur ska jag säga...? Att utåt visa upp ett intresse som inåt egentligen inte finns!? Och att göra det mer för att "imponera" på andra (omgivningen), än för sitt barns skull. Jag har sett sånt rätt ofta inom fotbollen...
Kunde kontrollanten från Länsstyrelsen räkna till 18!? ;-)
Av alla jobb jag INTE vill ha så ligger telefonförsäljare överst på listan, men som god tvåa kommer nog tusan just den typen av kontrollantjobb... :-X
Okay, då förstår jag. Nä, något låtsasintresse finns inte.
Jo, det var en trevlig äldre dam här. Hon räknade högt till arton tackor, och en bagge i eget rum. Det gick bra. Alla hade märken på, så det var så fint så.
Men jag hade tur tydligen, för de brukar komma helt oanmälda, jag ficki alla fall chansen att sopa stallgolvet innan...
:-)
Skicka en kommentar