I söndags var det dags för Ton och meditation i Nossebro kyrka.
Då talades det om David och Goliat.
Finns mycket att fundera över där, än i dag, eller speciellt i dag...

Vi måste stå för det som är rätt, vi måste stå på de svagaste sida, de som behöver vår hjälp.
Då kanske vi måste möta vår Goliat.
Vi kan göra det trygga i vår övertygelse om vad som är rätt och i vår tro.

Har haft mycket att göra.

Jag har alltid haft som favvo att besiktiga i Trollhättan.
Inte för någon speciell anledning, annat än att det är praktiskt att slinka in på Willys och handla efteråt.
Nu fanns det inga tider snabbt där, så det blev Vara.
Där finns förvisso Willys, men inte en lika attraktiv Willys som i Trollhättan. Det är sant.
Men Musikbutiken finns där och jag kunde shoppa mig en ny "mössa" till min ljudupptagare.

Åter till besiktningen. När jag kört in och killen börjar spana runt på min bil, så säger han...
–Du brukar väl besiktiga i Trollhättan? Förut hade du en saab 900. Vit?
–Ehhh, ja?!
–Jag har massor av kunder, och det är få jag kommer ihåg, men dig minns jag, säger han.

Det var nog kameran han mindes... :-)

Vår?

För mig är en busskur lika med väntan.      Jag väntar.        Och bidar min tid.
Förresten, vart tog våren vägen?
I dag ska jag gräva lite.

Internationella Kvinnodagen

Internationella Kvinnodagen.
Den 8 mars.
Hur långt har vi kommit?

När jag var liten var jag mäktigt imponerad av min faster. (Är det fortfarande, hon är en exceptionell kvinna!)
Hon var då med i Grupp 8!
Det kändes lite farligt revolutionärt.
Men hallå, har vi kommit så mycket längre i dag?

Sen detta kvinnoideal... Jag blir så trött.
Hur många av er ser ut som dockorna på bilden?
Kan vi ha dessa kläder?
På en skinny, ser det läckert ut, men på mig?
På dig?
Varför finns det inte skyltdockor av naturligare karaktär, typ så som de köpstarka 40- 50- och 60-talisterna ser ut? Kanske också 70- och 80-talister.

Även för män är det en minoritet som ser ut som dockorna. Skärpning modeindustrin!

Har funderat...

Tack snälla för alla era kloka tankar!
Du Anna, ledde mig lite på spåret.
Du tänkte ett steg längre, att sitta ute och vänta var lika med lugn och ro.
På sätt och vis har du nog rätt, men ändå inte.
Jag var ute efter att få bilden jag inte fått tidigare.
Alltså utmaningen.

Jag vill möta nya utmaningar, men tappade tråden på vad jag ville uppnå.
Glädjen att lyckas med det som inte var självklart att klara.
Det är ju det som är glädjen i jobbet också. Men när man är depp funkar rutinen, tur det.

Inför nästa tjejträff har jag sagt att tjejerna ska hitta en bild på hur de vill se ut på den bild jag ska ta. Alltså blir det en utmaning. Fröken M vill till exempel ha en bild så som Céline Dion ser ut på konvolutet till My love, Essential Collection. En sån bild har jag aldrig tagit förut. Det känns som en kul utmaning.

Det var lite det jag ville uppnå med årets utmaning, men så glömde jag bort mig själv, för att jag så gärna ville att fler skulle vara med. Så hamnade vi på en nivå som inte blev någon utmaning för mig själv att lyckas med. Det blev skola liksom. Jag tycker det är jättekul att lära andra också, men här på bloggen måste det få vara mina egna utmaningar som jag får kämpa med att få till. Jo, jag vet, att du Annette antydde det, men i min iver att fler skulle vara med slog jag bort det.

Så, för den som vill hänga på, kommer jag med ojämna mellanrum meddela olika utmaningar som jag kommer försöka få till. Här näst gäller Céline Dion konvolutet. Redovisning måndag den 19 mars. (Tjejhelgen är den helgen)

Det kan också bli något annat innan, det vet jag inte nu... :-)
Tack för att ni finns, bloggkamrater!

PS. Måste också slå ett slag för Arto, som lagt ihop de tidigare utmaningarna och gått ut och fotat... spana in hans blogg den 26 feb  http://artodesign.blogg.se/ ! (Direktlänk finns till höger under bloggande medlemmar i NFK Arto) Imponerande! DS.

Kameran kom med...

Jag tog i alla fall med kameran ner till stallet när hovslagaren kom.
Men jag hade lagt den ifrån mig så att jag inte nådde den när Syrena såg ännu rufsigare ut, jag stod ju och höll i Sol som hovslagaren verkade just då.

Kanske jag borde sätta mig i hagarna och fota mina djur lite mer igen?
Eller någons annans hage?
Jag vet jag har stormtrivts när jag suttit i timmar och väntat på rätta bilden förr om åren.

Glömde kameran...

Hade treårs-kalas i lördags, fast det var i fredags det var tre år.
Efter halva kvällen frågade gästerna var kameran var, hade den försvunnit?
Nä, bara glädjen att fota...
Måste leta vidare!

Hörde årets första TRANOR som flög över gården i dag! Det är ett glatt vårtecken det!

Glädjen försvann...

Så nu måste jag leta reda på den!
Till och med bloggen som var mitt nöje började kännas som jobb.
Därför pausar vi med teknikutmaningar och allt vad det heter.
Nu vill, nä måste, jag hitta tillbaka till glädjen med bilden!
Jag har letat i rabatten där jag satte vårlökar i november.
Glädje?
Kanske lite spirande...

Resultat missade tekniker

Jag få köra min PANORERINGS bild här och nu. Den är tagen med 1/60s bl.3,5 och iso 3200. i
Grästorps ridhus.
Ryttaren är Fröken J. Hästen heter Bellie.

Ha en fin dag. I kväll kommer nästa utmaning.

Sjuk - Teknik, missade tekniker.

Nästan två månader sedan insjuknandet av årets influensa, så blev jag drägligt frisk för några veckor sedan. Bara hostan kvar.
Bara för att bli totaldäckad för någon dag sedan igen...
Ibumetinstärkt ska jag nu iväg på ett jobb för en annan tidning, som bara måste göras i dag.
Deadline på ett uppslag på tisdag.
Håll en tumme att allt klaffar bildmässigt i dag, så att jag slipper åka och göra om något i sista sekund!

Hade en tanke om en speciell teknik denna veckan, som jag aldrig gjort själv förut.
Men när jag skulle testa av lite för att skriva hur man skulle göra stötte jag på patrull.
Så denna veckan blir det ingen ny utmaning. Till nästa vecka ska jag kolla hur man gör.

De som missat någon tidigare kan i stället göra den missade tekniken till på onsdag den 22 februari.
Kan vara väldigt bra för mig också! :)

Resultat Teknik 6: Panorering

Här kommer snart min bild också.
Men framför allt måste ni kunna droppa era länkar för era resultat.
Hoppas det gått bra!

Bifoga er länk i kommentarsfältet.

I dag var jag bland annat och kollade in lite sportlovsaktiviteter.
Låt oss konstatera att denna kille blev lite anonym.

Jobb...

I fredags var jag på en Talangtävling.
Det är det som är så fint med att jobba lokalt. Jag har förmånen att se så mycket.
Man blir lite mer ödmjuk, allt behöver inte vara bäst och perfekt, det är modet och viljan som egentligen betyder något.

Andra fotografer far jorden runt, till katastrofområden, till misär, till stora val och galor.
Men att hitta det lilla extra, det vackra, i det lilla, kräver också sin man.
Att kunna dokumentera vår nutid, den tiden just vi lever i just nu, med Talangtävling på skolan, känns fint.

Våra barn-barn ska inte bara kunna se bilder av katastrofer, misär, stora val och galor under deras tidigare generationers tid.
De ska kunna se när mormor tävlade i Talang som nioåring också!
Du får se det i tinninga i morgon.

Utamaningen Teknik 6: Panorering

Först av allt vill jag be om ursäkt att jag var lite för dålig på att informera vad jag menade i förra utmaningen.
Det gällde alltså att inrama något naturligt så att ögat drogs till det man ville visa. I min demo-bild var det alltså oskärpan tillsammans med fiolstråkarna som ramade in flickans ansikte, de andra bara talade om att hon fanns i ett större sammanhang. Därför kommer det bli en ny omgång vad det lider med denna teknik igen. En lite bakläxa, mest för min egen del...

Nåväl. Teknik nr 6 blir alltså att Panorera.
Det innebär att man följer ett motiv i farten. Om man panorerar på en bil så gäller det att med en svepande rörelse följa med bilens rörelse, på en relativt lång tid, 1/60 kanske, så att man får bilen skarp och bakgrunden i rörelse oskärpa!
Det kan också gälla en hund, människa eller häst, men då kommer det även bli rörelseoskärpa på benen som rör sig. På bilen blir det ju självklart på fälgarna.

Det här är en teknik om man vill visa på att något går fort. Men det är alltid viktigt för ögat att få något i skärpa att vila på, ögat liksom vill det för att finna ro. Ögat dras till ljus och skärpa. Men gillar att tankarna får flyta ut i oskärpa... Eller blev jag för luddig nu?

Vad som är viktigt när man panorerar är att hålla kameran still i höjdled. Ha gärna ett enbenstativ om möjligheten finns. Men det går absolut också utan. Man ska alltså fokuser på en punkt på motivet, ex främre bilfönstret, i tex mittersta mätpunkten i kameran, sen följer man bilen och ser till att mittersta mätpunkten hela tiden befinner sig på samma punkt i främre bilfönstret.
Man börjar med att följa motivet, därefter rullar man mjukt över fingret på avtryckaren, alltjämt följande av motivet, och låter den gå i botten, man fortsätter följa motivet lite till så att man säkert har låtit exponeringen bli klar.
Ut och testa!

Det är alltså den relativt långa tiden och den svepande rörelsen som gör panoreringseffekten. Det svåra i utmaningen är att få det skarpa skarpt!

Ska se om jag hittar en visningsbild i arkivet. Har jobbat i kväll så det blev lite sent detta!

 Redovisning onsdagen den 15 februari, Lycka till!

Resultat Teknik 5: Naturliga inramningar

Det börjar kännas naturligt att använda min fotoklubbsvän här på bloggen!
Han är nog den mest frekventa modellen här, han har ju varit med förut också.
Han blir riktigt bra på bild, och är lätt att jobba med, så det är nog bara så enkelt.

Eftersom jag varit ledig nu så fick det bli en privat bild till utmaningen.
Jag har använt två fotografer som ram till min modell.
Det säger samtidigt något av vad som sker.
Inramningen kan fylla en funktion av att förstärka det man vill visa eller säga med sin bild.

Detta blev en spontan fotosession, i vår fotoklubbs möteslokal, därför ingen bakgrund eller andra tillbehör. Jag har bara naturligt ljus på dessa bilder, ingen blixt. Blixten som syns i bilden är en av tre som vi lekte lite med också, men det är andra bilder. 
Kunde inte riktigt bestämma mig för vilken bild som blev bäst för utmaningen, därför bägge.

Nu är jag nyfiken på era alster! Anna kunde inte vara med denna gången, tråkigt, men så kan det bli.

Nästa utmaning kommer under onsdagskvällen här på bloggen.

original vs fejk

Efter diskussion på facebook så kommer före efter bilden upp. Och här verkar nu inte fejkbilden bli så plastig... Eller, hur ser det ut på era skärmar?

Upps, han blev visst lite Indian-Mexikan!

Fast han är faktiskt finsk...
Å så är bilden åter igen alldeles för ljus här på macbooken...

Manlig modell

När man kommer utan kamera till fotoklubbsmötet får man vara modell när vi känner oss lite kreativa!
Och han är verkligen en helt suverän modell, fast säg det inte till honom, för då blir han bara så där dryg, ni vet!
Nu hade jag väl sagt jag skulle göra honom vacker... Humm, det får bli nästa gång.
Jag gillar lite mer den här ruffliga stilen.

På min jobbarskärm (som ska vara kalibrerad) är det betydligt mindre kontrast. Där har  jag en skön, lite blurrigare mörkare bild, än på macbooken.
Jag blir så trött på detta med färger, ljus och skärmar!

Lek, snabblek...

Nu har verkligen vintern kommit!
Vem trodde det?
Just nu står vår termometer på -22 grader!

I natt har jag roat mig med lite Fantasybilder.
Här är Syren och Sol, mina två fina shettisar.
Jag fotade dem i dag. Fast de fick lite miljöombyte på bilden, riktigt så fint har vi inte på vår gård!Så inramningen av valvet är inte naturlig, och kan inte vara med i utmaningen alls! 
:-)

I går natt satt jag och jobbade med en bild i över två timmar, sen tokhängde sig min mac! På PC:n vet jag vad jag ska göra, men här funka inget.
Bilden försvann, såklart, men jag fick igång datorn i morse igen. Trist på bilden, får se om jag orkar göra om den. Är ju lite inne på Fantasy igen. Det är så himla kul!

För att se bilden större, klicka på den!
Ha en superfin gnistrande kall lördag!

Utmaningen Teknik 5: naturliga inramningar

Här har jag jobbat med både kort skärpedjup, rörelseoskärpa och en naturlig inramning.

Det blev några exponeringar, men sen satt den. Jag såg stråkarna fara fram och tillbaka och i ett läge bildade de också en naturlig inramning till flickan i mitten.

Detta var när musikskolan hade uppträdande i Främmestad kyrka den 8/12-2010.
(Det blev visst fel år på bilden)

Så, veckans utmaning gäller att naturligt rama in någonting.
Att använda kort skärpedjup, som ni nu kan, förstärker den naturliga inramningen som oftast.
Att också blanda in rörelseoskärpa är överkurs! (men givetvis okay om man vill)
Men man tager det man haver. Det gäller att öppna ögonen och sinnena! Att vara kreativ!
Lycka till!

Frågor om tekniken är helt okay att ställa i kommentarsfältet!
 
Redovisning onsdag 8 februari!