Jo, jag vet. Tiggare är vanligt numer i säkert hela landet.
Men jag tror mest i storstäderna, där det till och med upplevs som ett problem om jag har förstått frågan rätt.
Men hos oss, här i Nossebro, kändes det nästan lite exotiskt när det i dag dök upp två tiggare.
För första gången i Nossebro!
Och visst blev det reaktioner. Men få vågade närma sig dem.
Det verkar som att den största reaktionen var att det är synd om dem. Och så kan det vara.
Men jag är ju född nyfiken. Så jag gick fram och pratade med kvinnan utanför ICA.
Hon heter Adriana är 43 år och bor i Bukarest i Rumänien. Hon är gift med Dura ion, det var han som spelade så glada och fina låtar vid systembolaget.
De har fem barn ihop, just nu finns de i Göteborg, det är också där de kamperar hela familjen.
Det var för två månader sedan som de kom till Sverige och sedan dess tiggt, mestadels i Göteborg. Men exakt varför de kom till Nossebro var svårt att få klarhet i. Vi hade vissa språkbesvär. ;) Men de hade åkt bil hit för de sover i Gbg. De satt utanför ICA och systembolagen sedan nio tiotiden i morse tills att butikerna stängde i dag. Till den 15 mars är deras återresa till Rumänien planerad.
Varför jag skriver detta? Jo, för de är inte bara tiggare. De människor, de är föräldrar, de gillar inte att tigga, precis som du och jag. När man vet lite mer om någon, blir det lättare att förstå.
Röster i byn:
–Det är synd om dem! Men var ska det sluta? Med hela Ukraina till exempel? Var ska engagemanget ta slut och Hur mycket får det kosta? Hur mycket får det kosta den enskilda individen?
–Väldigt förvånad att de fanns på en sådan här liten ort. Det är synd om dem, och jag känner mig lite beklämd. Detta är ju egentligen ett problem som måste lösas inom EU eller i deras egna länder.
