Vatten (Bild nr 320 rest 45)

OM allt detta vatten vore snö, då hade vi haft gott om snö i år också!
Nu slipper vi skotta, vi får vada fram fram i stället.

Bilden är tagen idag vid Nossebro Scen och det är Nossan som svämmat över.
Igen.

Nossebro i morse (Bild nr 172 rest 193)

Även SUPEREGOISTER vårstädar (bild nr 94 rest 271)

Jag blir så arg.
Jag blir så trött.
Jag blir så besviken.
Det här är INTE okay.

Jag skrev i dagen tinninga om Genevikens badplats. Ett ställe där många från vår kommun åker och badar på sommaren. Den ligger i Alingsås kommun, några km in från kommungränsen.

Men även här hemma, på nästan min egen väg har det hänt, på Frambovägen. Någon självisk ointelligent person har dumpat både sletolja, nät och bilbatteri rätt ut i naturen.
Det finns en alldeles utmärkt sopstation för ändamålet, och inget av detta kostar något att slänga!
Men i naturen kan det innebära en ren katastrof för djurlivet. Förutom att det ser rent fördjävligt ut.

Varför gör man så här? Har man bara två hjärnceller som är i fight med varandra?
Det är lika lätt att åka till sopstationen i Nossebro. Det är väl inte smart att slänga det i naturen då?
I morgon ska jag ringa till miljökontoret i Essunga.
Det blir du och jag i Essunga kommun som kommer få betala för att de omhändertar skräpet och kör det till sopstationen!

SER NI NÅGON SOM DUMPAR SKRÄP, TA REGNR, ANMÄL TILL POLISEN DIREKT! ANNARS FÅR VI BETALA HÄMTNINGEN VIA VÅRA SKATTESEDLAR!!!

En kommentar i tinninga påpekade att det fanns ett personnummer på ett papper bland soporna i Geneviken, så varför inte bara åka dit och "lämna tillbaka soporna".
SVAR: Det räcker inte som bevisning. Man måste ha ögonvittnen på VEM som dumpat skräpet enligt polisen. Kör man skräpet till vederbörande kan man själv åka på dryga böter för nedskräpning!!!
Enligt receptet är det en kvinna född 81 som 1985 var hos barnmorskan på vårdcentralen i Vara. Leksakerna som fanns bland skräpet stämmer väl överrens med vad ett barn hunnit växa ifrån nu om det var född runt den tiden.

Bilden: en enkel bild. Uppljusning av de mörkaste partierna samt ord skrivna i bilden och en skärpning.

-En korv !?! (Bild nr 93 rest 272)

-En korv ?!!! utbrast Lucas Stark när Essunga musik och teaterföreningens ordförande Rune Niklasson gav alla i Bruksorkestern en liten gåva efter spelningen i söndags.
-En KORV? va han tvungen att förtydliga.

Det är många många artister och föreläsare som har, om än inte utbrustit orden, ändå tänkt tanken så att det har synts på utsidan. Kommunchefen, kommunutvecklaren, Kultur och bibliotekschefen, de och många till är de som givit en korv till celebra besökare.

Möjligtvis kan Kungen och Drottningen när de var här undsluppit/missat denna fina gåva. Men jag är långt ifrån säker på den saken.

Varför då? Jo, i vår bygd är vi ruskigt stolta över att Erikssons Chark finns. Det är ett familjeägt företag som gör otroligt goda charkvaror. Man kan också lämna in jaktkött eller egenslaktat kött för rökning. De har en liten butik på Storgatan, men exporterar långt utanför kommungränserna. Deras korvar innehåller övervägande delen kött och är av garanterat svenskt ursprung. Självklart är de lite dyrare, men desto godare.

Mark Levengood däremot fick en grytlapp, egenhändigt virkad av kommunutvecklaren själv. Det har flera fått. Lite variation är inte fel.
Vår kommun gör nog inte riktigt som alla andra kommuner. Vi har en liten egen prägel.
Och jag tycker det är fint!

Bilden är starkt brusreducerad och sedan uppskärpt rejält för att kompensera skärpeförlusten vid reduceringen.

Svensk Cowboy anno 2009

Krigsfotografen Robert Capa sa ju "är inte bilden tillräckligt bra, så har du inte varit nära nog" eller något i den stilen. I dag kändes det lite så, men att dö i krig för en höjdarbild, känns lite mer än att dö i en kohage för en höjdarbild...

Vet ni hur stor en tjur är? Vet ni hur NÄRA han kan komma med ett 24 mm? Jag vet nu.

Men jag är rätt nöjd med bilderna jag fick i dag. Kanske, kanske blir ett bildspel, tog ljud också.

Jobb, jobb å så lite jobb...

Nu är det jobbarhelg.

.

På måndag kväll blir det Kura skymmning på biblioteket klockan 19.00. Det får ni inte missa! Levande ljus, högläsning och bokprat. Förbered er gärna genom en liten hälso- och mat-mässa i Barne-Åsaka bygdegård under lördagen. Söndag blir det favorit i repris: Rhapsody i Church!

Lite av helgens bevakningar. Men såklart händer det mer...

.

Nossebro Fotoklubb hade möte i går! Nästa fototillfälle är bestämt till julskyltningen, och redan nästa helg ska vi gå igenom lite tips och trixt för mörkerfotografering. Bilden ovan är från förra fototillfället med NFK. Då vi hade några kvadratmeter att "se mer på".

En kyrka i svajning?

I kväll var jag i Främmestad kyrka på jobb. Det var en musikgudstjänst. Härlig sång av en stor kör varav några syns på bilden. Kören har ingenting med övriga inlägget här att göra.

Kyrkans tema i dag var "Att leva tillsammans"
Förut i 1983 års evangeliebok låg textfokus på relationen man och kvinna. Men 2002 byttes alla texter ut, och rubriken som förr var "Våra hem" kom att bli "Att leva tillsammans" Kanske för att mer spegla dagens samhälle.
I veckan som var tog Svenska kyrkan beslut om att säga ja till könsneutrala äktenskap.
Vi hade en präst i kväll som tog upp ämnet under predikan.

Inte sakfrågan, inte ställningstagandet, utan detta att det inom kyrkans sfär kastas glåpord mellan de troende, som enligt tron ska vara systrar och bröder. Prästen påpekade att kyrkans trovärdighet naggas i kanten då den talar sig varm om kärleken mellan de troende, och sen kastas det glåpord över deras meningsmotståndare i frågan om könsneutrala äktenskap. Prästen önskade alltså inte ha bråk inom kyrkan, men kunde konstatera att så kan det vara i vara i alla typer av relationer.

Så nära detta brännheta ämne kom vår kyrka idag. Här på landet, där vi inte flyttar ifrån enkelt, är det så viktigt att vara diplomatisk och smidig för att samsas och trivas. Även om Svenska kyrkan tagit ställning och "går före för att visa vägen i frågan om könsneutrala äktenskap" så har inte de små kyrkorna ute i landet gjort det.

När jag sitter där i kyrkan, erinrar jag mig en infödd ung man som jag stötte på när jag var rätt ny på tinninga. Han hade flyttat till Stockholm, så stärkt av lite starkt tyckte han vi hade en gemensam faktor.
-Jag kan lika gärna ta livet av mig, som att berätta något här, sa han. Nu bor jag med min pojkvän och är lycklig i stan, men nej, absolut INGEN vet något här!
Då skrev vi år 2004. Jag trodde han skämtade. En ung man i exil i Sverige?

Tänk om vår kyrka stått upp för denna unge man, och öppet visat sin kärlek och respekt för en av Guds barn. Tänk om vår kyrka, som en stark kraft och god ledstjärna, hjälpte andra människor till tolerans och förståelse för att vissa saker bara är hos oss människor. Det finns ingen som bestämmer sig för att "jag ska nog bli homosexuell". Det bara är. Gud har väl gjort en del av sina barn sådana... Gud känner väl kärlek till alla sina barn?
Tänk om, undrar vad som skulle hända?

En inflyttad kvinna sa till mig för några år sedan
-Förut tyckte jag mycket om honom, men nu vet jag att han är emot homoäktenskap, så nu är jag inte alls säker på att han är bra längre. Nej, jag gillar honom inte alls efter att jag fick veta detta.
Då skrev vi 2007. En vuxen människa som helt dömer ut en hel person på grund av en av hans åsikter?

Jag blir förundrad var gång.

Att ett stort lån för ett gemensamt boende kan hindra folk från att gå ifrån varandra, mer än ett löfte i kyrkan har vi sett. Ingen kan lösa ut den andre. Det är nästan mer "att gifta sig" för en del. Pengar väger tyngre för många mer än ett löfte i kyrkan.
Ska vi då inte låta samkönade par ta stora boende lån tillsammans?
-Ja men det är ju inte kyrkans sak att avgöra? säger någon då.
-Nej, det blir ju bankens...

Ni hör väl hur horribelt det blir?
Det ska varken vara kyrkan, banken eller du och jag som bestämmer över andras förhållanden.
De enda som kan avgöra hur tillvida man ska tillbringa livet ihop och hur hårt man vill binda sig samman är de som är kära i varandra. Oavsett kön, religion eller hudfärg.

Men, det är min åsikt.
Jag respekterar dig för din åsikt också.
Eller för att citera Voltaire.
"Jag delar inte dina åsikter, men är beredd att dö för din rätt att framföra dem."

Nossebro Fotoklubb

Nossebro Fotoklubb, NFK.
I dag (lördag) hade vi vår första fotorunda ute.
Vi hade valt ett lite, ytterst begränsat område i skogen. Temat var helt enkelt; SE MER.
Till nästa möte (den första onsdagen i november klockan 19.00. i Kulturgaraget) skall vi som var ute välja och ta med vår bästa bild vi tog i dag. Dessutom kunna motivera varför vi anser den vara den bästa.

Ska bli spännande.
Om det blir bilden ovan?
Nä... Den bästa visas först på mötet!

P.S.
Herr Amiral åt banan i dag.
Uppskattades.
D.S.

P.S.2
Fröken Foppa söker man. God omvårdnad garanteras.
Är det någon som vet någon trevlig undulathane, helst med ovanlig färg, som riskerar stå utan hem och familj snart?
D.S.2

Älglöss - hatobjekt

Jag vet, det heter inte Älglöss, bara i dagligt tal.

Hjortlusflugan, heter den på riktigt. Eller ännu finare, Lipoptena cervi. Kan finnas mellan 10.000 och 16.000 exemplar på en enda älg. De är mina höstars hatobjekt. De är i full språng nu. Blev anfallen av fem stycken i dag när jag var i skogen på jobb.

Bilden ovan är inte den bästa. Men den enda jag äger på älglusen. Denna togs förra året när jag plåtade en fälld tjur på jaktens första dag. Dessa löss sitter på tjurens allra heligaste som är avlägsnat från kroppen. De har nog lite panik på bilden, efterssom inget blod är i omlopp längre.

Det är nu de har kläckts, från slutet på juli-aug och fram till första frosten då gäller det för de små krabaterna att hitta ett värddjur. Helst hjort, älg eller rådjur (men även kameler, häst, hund och mullvad mfl) Går en människa förbi flyger den på också, dock kan den inte föröka sig på oss. De har i princip bara ett försök med en flygkapacitet på runt 50 meter. Missar den ett värddjur då, kommer den inte ha energi nog till ett nytt försök, och svälter ihjäl. Har de inte gått förbi någon potentiell värd inom fem, max tio dygn, efter kläckning, dör den av svält.

När den landat på ett värddjur så bryts vingarna av, eftersom de bara kommer vara ivägen. De byter aldrig heller värd. Det första den gör på värddjuret, innan den börjar leta efter en partner, är att ta sig ett skrovmål. Detta har jag ännu inte hunnit erfara själv, gudskelov. Andra har berättat för mig att det gör rejält ont. För att vara ett litet bett alltså.

Trillar den av någon anledning av sin värd, dör den. Fast den har riktiga klor att hålla sig fast med. Så när älgen fäller sin päls på våren är livscykeln över. Men ack så många nya förpuppade larver som finns längs älgens alla vägar den gått under vintern. De ligger redo att kläckas frampå sensommaren-hösten.

Och det är nu. Ju större hjortdjurs-stam, desto fler löss.

Detta är lite av avigsidorna med att bo på landet.

Helt slut... men oj, vad vi lärt!

Vilken vecka jag haft!
Helt otroligt underbar!

Har fått en ny kamrat, eller ja,
mer arbetskamrat om ni förstår.
Hon är exceptionell.
Det är fröken T vi talar om.

Vi ska göra grejor ihop.
Spännande grejor.
Vi gillar det.

Sen har jag fått fler bekantingar.
Typ han från Boråstidningen…
Och härliga Härjedalen…
Och radio Stockholm…
Johan hette han.
Han var kul…

Vi hade roligt.
Och vi lärde oss en massor.
Nu ska vi jobba!
En million tack till Mats och Britt-Marie!

Fojo... med korvstoppning!

Är på kurs!
15 journalister och jag på ett internat i Kalmar...
Det är ruskigt roligt!
"Korvstoppning" kommunallagen, upphandlingslagen, bokslut, entreprenader och så ska vi nagelfara våra kommuner och kommunala bolag...
Jag har redan hittat massor av intressanta saker om vår kommun.
Kommer absolut dela med mig, vad det lider.
Men, att ha på fötterna är viktigt.

Vi har två underbara föreläsare i Mats Amnell från Sydsvenkan i Malmö och Britt-Marie Citron, frilansjournalist från Norrköping. Hon har rätt mycket kurser på univeritet och högskolor, och är så otroligt energisk och faktiskt rätt trevlig också... *skratt*

Vi har helt enkelt kul och får lära oss så enormt mycket.
En helt ny värld har öppnat sig för mig...
Spännande...
Mycket spännande....

Det som är lite trist är att jag missar Nossebro Fotoklubbs första ordinarie årsmöte i morgon klockan 19.00. Men vi har ju fått till en helt eminent ordförande i Patrik Edberg!
Ha så kul!

Ibland jobbar man mycket, ibland mer... typ Nossebrokalaset.

I lördags gjorde jag i alla fall ett roligt jobb.

Vi hade Nossebro kalaset här.

Jag fick åka riktig rallybil, med A-föraren Johan Nilsson från Vara.

I hans volvo 242:a som heter Släggracer.

Jo, man döper tydligen tävlingsbilar till killnamn... hummm.

Det var riktigt riktigt roligt!

Och det kändes riktigt tryggt.

Det tyckte kommunchefen också, för han fick också prova.

.

Bilden föreställer inte kommunchefen, nä, detta är Johan!

När motorshowen med både crossåkare och "vi" rallyåkare var färdig, så blev det dans hela natten i Idrottshallen. Ungefär 700 personer var med under kalaset. Och är det något Nossebrofolket är bra på så är det att kalasa. I vart fall 700 av de totala 5000 i kommunen.

.

Anna Book var med också. Alltså hon var liksom inlejd. På ett kalas som Nossebrokalaset passade det perfekt. Hon har beundrare långt ner i åldrarna, och såna fanns det en hel del med under kvällen.

.

Anna själv har varit sommarbarn här när hon var liten under några veckor. Något som ledde till en livslång vänskap mellen Anna hennes mamma och sommarmamman här i Nossebro. Därför avbokade hon inte detta jobbet, trots att hennes mamma just gått bort.

När hon talade om detta på scenen blev jag förundrad över att hon inte började gråta. Det var så nära. Men jag tror hon gör rätt, att tala om det är att avdramatisera. Hon fick en varm applåd av "sin" Nossebropublik.

.

.

Betydligt mer fart blev det när nästa grupp äntrade scenen.

Haaks från Hamburgesund.

Ett riktigt bra coverband.

Det blev både Lundell, Presley och The killers...

Med hjälp att den temporära baren på andra sidan av idrottshallen gick stämningen snabbt i topp!

(ja, vi var ju alltså i ungarnas gymnastiksal i skolan... det är så underbart med detta maximala utnyttjande, så klokt.)

Det är lite därför jag bor här på landet.

Vid sidan om...

... ett jobb jag gjort i kväll.

Just nu är det väldigt mycket musik i min omgivning.

.

Den här mannen heter Ingmar.

Han kan spela han.

Inte bara saxofon.

Inte bara gitarr.

Han kan sjunga också.

Det gör hans fru med.

Hon heter Ingela.

De är världskändisar i hela Essunga kommun.

.

Fast många fler än så känner till och har hört dem, för de är riktigt bra!

.

Vi är inte fler i kommunen än att de duktiga får utrymme.

Vi går på deras uppträdanden och uppmuntar de unga.

Det finns en plats för alla, på nå´t konstigt vis...

.

Det är lite därför jag bor här på landet.

U2 vs Dragspelstämma...

-Alltså, vad är väl en bal på slo....
Jag menar, vad är det väl att få fota U2?

U2 höll två "lika dana" konsterter i två dagar.
Västgötastämman varade i tre dagar, dygnet runt om man så ville.
Så kvantiteten var större.
U2 innhåller några få artister som står på en scen.
Västgötastämman innehåller hur många som helst, var som helst i "buskarna".
Så kvantiteten vara större.
U2 kostade massor av slantar att titta och lyssna på.
Västgötastämman var gratis för alla åhörare.
Så åhörar-kvan.... nä, det var den inte...

Men jättemysigt för alla som gillar dragspel och andra instrument!
Och faktiskt, det var jättekul att fota!
Någon sa till mig...
-Men är du kvar ännu, du måste gilla musik!
-Musiken?! Nä för tusan, jag älskar att fota!
Bildspel HÄR
(Närmare 90 bilder 4.31 min, och härlig dragspelsmusik live...)

(jo, jag VET att det inte är ett dragspel på bilden... hfrmp!)

Bilar på rad.

Två gånger om året kan det hända.

Det stora skrattfenomenet.

Då vi alla sitter och ler i våra bilar och tänker -OJ!

Då poliserna placerar sig lite här o där på mer eller mindre strategiska ställen.

Då det tar över femton minuter att ta sig in mellan rondellerna.

Då det inte finns en endaste p-plats...

...fast jag har heller aldrig sett någon lapplisa.

Inte på de senaste 19 året i alla fall.

Folk ställer sig där man kan stå.

Efter sunt bondförnuft.

Tillfällena?

Power Meet och Nossebro Marknad i Juli.

Så det hände i onsdags, då var det "markan"

Det är så märkligt att det stod i tidningen.

Och radion tog upp det.

Köerna alltså... :-D

En del har det lite mer jobbigt med köer... http://olaaxman.blogspot.com/2009/07/bilfacister.html

http://olaaxman.blogspot.com/2009/07/dessa-standigt-aterkommande-bilkoer.html

Det är lite därför jag bor här på landet.

Ett misstag

och min "lilla" runda på 9,75 km blev till 14,27...

Som tur var hade jag valt att ta cykeln i dag.

Skrev ut min inritade planerade tur från funbeat.se och gav mig av. En väg jag skulle svänga av vid var inte mer än en traktorväg som gömdes av sly. Den missade jag i den hissnande farten man får upp med "vanlig" cykel på grusväg...

Resultatet blev en längre tur.
Tur i oturen var väl det, för nu tog det en timme, som jag vill hålla igång.

Attans, vad det börjar kännas bekvämt med träningen!

Snart dags att plocka fram hantlarna jag gömt de senaste deceniumet...

Dom är ceris-lila, typ.

2kg/styck.

.

Bilden? Ja, den har inte ett dugg med inlägget att göra.

Men jag såg den i dag, den finns i vår kommun, och dörrkarmen är intakt!

En skitsak

Men oj, vad modern den är...

Fint målad och handikapsanpassad, med ramp, breddad dörr och allt.

Självklart ett hjärta på dörren, insynskyddad av en spetsgardin. Lite mer lantstil än de stiliserade dam, herr och handikapsskyltarna..

Jag hade frågat om det fanns ett dass att låna, högst temporärt alltså. Så då blev jag verkligen visad till just det. Ett äkta dass. Men av oerhört hög standard måste jag tillstå! Det var mjukt fint papper, pumptvål och tvättfat med skopa att ösa med. I metallhinken på golvet finns vatten. I ett träskåp på väggen fanns pappersservetter. Å inte den minsta flisa fanns att hitta på själva sittbänken, som var lackad med hög glans! Dessutom var allt rent och fint.

Jag är grymt impad av handikappsanpassningen av detta hemliga hus.

Kanske lite därför jag bor här på landet...

Vilken underbart jobbig helg...

Jag hade kunnat publicera hur många bilder som helst här i dag. Vilken helg!

Nu är jag redigt trött! Men röstat har jag, besökt Power Meet, Nationaldags firandet och en massa annat.

Nationaldagen. Jag blir lika varm i kroppen varje gång det arrangeras liknande saker i kommun. Liksom alla ställer upp, alla kommer, alla gör det till något fint!

Nä, självklart kommer inte alla kommuninvånare, men väldigt många. Så många att det är värt det liksom. Där står de sedan, tillsammans, från olika kulturer, olika sociala förhållanden, olika erfarenheter och livsöden. Där stod kommunalrådet med fru bredvid den nyinflyttade flyktingfamiljen, där stod kristdemokraten med maken, bredvid socialdemokraten med fru. Kristdemokraten gav en flagga till socialdemokratens barn, som blev hjärtligt glad!

Och det blev jag med!

Sånt gör mig varm i hela kroppen.

Det är därför jag bor här.

Jo, självklart finns det fel i den här kommunen också. Men det är ju sånt som man måste tala om och lösa tillsammans. Att bara sitta i stugan och klaga till den som orkar lyssna, hjälper ingen. Nä, tycker man något är fel, ut med språket, till den det gäller, annars lär det aldrig bli någon förändring.

Power Meet är också en helt underbar historia. Här har under en enda dag passerat runt 10.000 människor, det har visats upp runt 1500 läckra bilar. Det har varit "motorburen ungdom", "raggare" eller kalla dem vad du vill och många har absolut inte varit nyktra.

Men i stort sett inga incidenter Alla har varit glada. Alla har hjälpts åt.

Klockan åtta på kvällen fanns inte ett spår kvar av att det varit ett jättemeeting i lilla Nossebro!

Alltså, jag kan inte låta bli att fascineras! Mest har vi Nossebro Motorklubb att tacka för det.

Så då, TACK Nossebro Motorklubb!

Föresten fick de ett fint pris också vid Nationaldags firandet. Grattis till det!

Bilden ovan är ett självporträtt... Ja, alltså inte den vackra till vänster, utan den mer grodliknade till höger! Den vackra satt på fälgen till en Pointiac streemliner årsmodell -46 som ägs av en Dan Johansson. Hans chaufför Björn Larsson, var vänlig nog att bromsa tillräckligt länge så jag hann ta en bild. (Fälgbilden finns i en version utan mig också så klart!)

Rörigt Värre

Det har varit en riktigt rörig dag!
På mer än ett sätt.

Nu är Amiralen (huset) jämnad med marken. (återkommer med fler bilder av rivningen senare, när allt är klart o så) Börje tar några bilder till strax innan, nå'n finns nog i tinninga i morgon.

I morgon byter jag av honom.
I helgen blir det Power Meet, sånt är riktigt roligt!
Men det blir också EU-val...
Hallå, ni ligger väl inte på soffan då?

Nu är det några mycket välfyllda dagar framöver, vi får se hur jag hinner med bloggen då! :-)

Att långsamt döda landsorten

Butiken Granngården stänger
Kan tyckas helt ok, i dessa kristider. Butiker som inte går bra får läggas ner.
Problemet, för mig i alla fall, är att butiken GÅR BRA.
Eller rättare sagt, gick bra.
För nu är det klart. Butiken upphör den 18 juni och byggnaden är nästan såld. Fullmäktige i kommunen har beslutat att utnyttja sin förköpsrätt, men beslutet är också överklagat. Fortsättning följer.

Orsaken till nedläggningen av butiken är att den inte kan expandera mera! Aktieägarna vill ha en ännu större vinst, bara vinst räcker inte.

Så när kommunens invånare behöver handla vissa fodervaror, blir man tvungen att köra till någon av grannkommunerna. Är man ändå där blir det enklast att även ta maten på samma gång. Och kanske en tröja, eller en burk målarfärg. Alltså, sånt vi har i våra butiker också.

Detta medför att våra butiker som nu går med en liten vinst, får det ännu tuffare. Sånt gör mig nedstämd.

Jag efterlyser lite gammaldags genuint affärstänkande. Profitjakten dödar.