En Kanon-dag

Ja, ponnyn heter så.

Och det var absolut hans dag denna söndag. På Generalmönstringen i Nossebro.

Han gick upp till värdebokstav A, och det, ni oinvigda, det är ruskigt bra för en hingst som har så "få" avkommor. Det betyder att hans barn har gått väldigt bra på utställningar och premieringar. När årets premieringsresultat räknas in till nästa år, blir nog den här herren upphöjd till ELIT-hingst.

Grattis!

(och visst syns det, det här är ingen ponny vem-som-helst, eller hur?)

Min gäst hemma

Den här herren väger över ett ton. (ska fråga ägaren om mer exakt vikt)

Det är inte lite det. Han bor hos mig under somrarna.

Han är snäll och lite "kelen", just därför är han livsfarlig. För han har ingen våg och kan inte läsa siffror ändå. Hur ska han kunna begripa att en människa kan dö om han hoppar upp på dess axlar?

-

Det är lite så att ha djur. Förmänskliga dem inte. Ha respekt och tänk ur deras synvinkel.

Mer Bok o Bibliotekmässa.

Tyvärr var jag inte fit for fight, men det var mysigt också att bara gå omkring och titta på folk och böcker.

Någon jag inte mötte, men vet var där, var vår egen (Essunga kommuns) kultur- och bibliotekschef Rigmor Persson. Men det var ju väldigt många människor, om än inte så mycket som jag hört det blir under helgen. Jag går alltid bara på första dagen.

Bilden ovan är från Nordstedts monter. Boken längst upp till vänster är Mikael Anderssons biografi "Armlös, benlös, men inte hopplös". En himla stark kille som nu har fru och tre barn. Han föddes utan armar och ben, och har en hel del att förmedla till oss "hopplösa med ben och armar". Har inte läst hans bok, men väl hört en lång intervju med honom inför boksläppet.

Jag mötte honom också i full fart längs en av gångarna på mässan. Han hade aura!

Lyssnade också på en intervju med journalisten/läraren/doktoranden Björn Häger i Svenska Journalistförbundets monter (till höger i bild). Han talade lite om "världens bästa yrke, journalist" och hans grundbok i journalistik, "Reporten".

Han menade också under intervjun att de flesta journalistens största drivkraft var att synas, inte i bild, men i bylinen. Kan han ha rätt?

Nu får det nog vara nog med mässan för min del här på bloggen.

Älglöss - hatobjekt

Jag vet, det heter inte Älglöss, bara i dagligt tal.

Hjortlusflugan, heter den på riktigt. Eller ännu finare, Lipoptena cervi. Kan finnas mellan 10.000 och 16.000 exemplar på en enda älg. De är mina höstars hatobjekt. De är i full språng nu. Blev anfallen av fem stycken i dag när jag var i skogen på jobb.

Bilden ovan är inte den bästa. Men den enda jag äger på älglusen. Denna togs förra året när jag plåtade en fälld tjur på jaktens första dag. Dessa löss sitter på tjurens allra heligaste som är avlägsnat från kroppen. De har nog lite panik på bilden, efterssom inget blod är i omlopp längre.

Det är nu de har kläckts, från slutet på juli-aug och fram till första frosten då gäller det för de små krabaterna att hitta ett värddjur. Helst hjort, älg eller rådjur (men även kameler, häst, hund och mullvad mfl) Går en människa förbi flyger den på också, dock kan den inte föröka sig på oss. De har i princip bara ett försök med en flygkapacitet på runt 50 meter. Missar den ett värddjur då, kommer den inte ha energi nog till ett nytt försök, och svälter ihjäl. Har de inte gått förbi någon potentiell värd inom fem, max tio dygn, efter kläckning, dör den av svält.

När den landat på ett värddjur så bryts vingarna av, eftersom de bara kommer vara ivägen. De byter aldrig heller värd. Det första den gör på värddjuret, innan den börjar leta efter en partner, är att ta sig ett skrovmål. Detta har jag ännu inte hunnit erfara själv, gudskelov. Andra har berättat för mig att det gör rejält ont. För att vara ett litet bett alltså.

Trillar den av någon anledning av sin värd, dör den. Fast den har riktiga klor att hålla sig fast med. Så när älgen fäller sin päls på våren är livscykeln över. Men ack så många nya förpuppade larver som finns längs älgens alla vägar den gått under vintern. De ligger redo att kläckas frampå sensommaren-hösten.

Och det är nu. Ju större hjortdjurs-stam, desto fler löss.

Detta är lite av avigsidorna med att bo på landet.

Bok och Biblioteksmässan 2009

I dag inleddes bok och biblioteksmässan i Göteborg.
Jag var där, trots feber och allmän förkylning.
Nä, ingen svininfluensa, men tröttande.

På bilden ovan är det Johan Bävman som visar sina albinobilder i SFFs monter. Han var en av fem nominerade till stora fotobokspriset. Hans bok heter Albino - I skuggan av solen.

Vann gjorde Kent Klich med boken Picture Imperfect, den andra boken han har gjort om danska Beth. Han har under tjugo års tid följt den prostituerade narkomanen Beth, och skildrat det med både konstnärssjäl och hjärta.
Jag hörde honom föreläsa om Bethböckerna redan för några år sedan, och det var hans tålmodighet i bokprojektet som gav honom pris i dag.
-Jag ser fram emot att få berätta detta för Beth, sa han när han mottog priset.

De övriga nominerade var "From back home" av Anders Petersen och JH Engström, "One picture at a time" av Gunnar Smoliansky samt "Palmyra" av Eric Ericson.
Ett hetersomnämnande gavs till Martin Bogren för boken "Ocean"
Jag konstaterar att det bara är manliga namn.

Nu skriver jag inte mer i dag, sängen nästa, i morgon är det jobbardag. Måste piggna till!
Återkommer om mässan.

Elljuscupen i Emtunga

Så nu har vi fått testat på nattfotboll i går, lördag.

Hur många lag som helst.

Först tre matcher mot bestämda lag.

Sen om man går vidare, kvartsfinal.

Klockan 23.15.

Vi hade med oss F11.

Det betyder Flickor 11 år.

De spelade oavgjort i kvarten.

Då blev det straffar.

Känns lite lotteri, i alla fall för mig, oinvigde förälder.

Vårt lag hade inte släppt in ett endaste mål i ordinare matchtid, under alla fyra matcher.

Men, på detta "straffar" åkte de ut.

-

Jaha. OK.

Då slipper jag ångest för nästa helgs finaler.

Då jobbar jag ju...

Bilden?

För nördarna: 6400 iso, 2.8, 1/250, absolut ingen blixt, endast befintligt (halvtaskigt) elljus klockan 23:21. Nikon D3 med 70-200 2,8 på.

För de andra: Våra tjejer var precis hur duktiga som helst!!!

Bra teamwork, bra passningsspel och allt bara helt enkelt i topp!

I tinninga hamnar detta under Vara-sidorna...

Inte mitt revir alltså...

Super Crossen var ju 11 september på Ullevi

Då fick SX-föraren Andrew Short sin revanch från förra året.

På bilden kör han sitt sista varv med en sådan god marginal att han kostar på sig att vinka till publiken så gott som hela varvet! Det ni!

-

Vår egen Nossebro kille, Emil Jönsson, 12 år, på 85 cc fick ställa in sin medverkan på grund av en bruten fot, som inte ville bli tillräckligt läkt innan dagen D. Förra året var han med, och jag hoppas det blir till nästa år igen, och önskar honom stort lycka till.

Cirkusen var i sta... byn.

I morse fanns den bara där.

Jo, alla visste såklart.

Det har skyltats i nästan två veckor innan.

Utanför varje skola, och i hela centrala samhället.

-

Det var familjen Bengtssons cirkus.

Cirkus Olympia.

Det var länge sedan vi hade någon annan här.

Men Bengtsson hade hittat många bra artister.

Som vanligt.

-

Direkt efter sista nummret var tältet på väg ner i en farlig fart.

Nu syns knappt inget efter de bejublade showerna.

Några spår i gräset.

Där, bakom Ica.

Vi som slutat röka

Det är kul när folk kommer fram och frågar

-Hur går det med rökningen?

Det är ännu roligare att svara

-Inte ett bloss på över sex månader!

.

Och mer än glad när de säger

-Jag har varit rökfri nu i tre dagar!

Det var en kvinna på Lekåsa marknad, när jag var där på jobb, som sa så.

Hej, jag håller på dig!

Du kan klara det, om du vill!

.

En annan äldre dam, puffade sin man i sidan och viskade

-Visst är det hon som skulle sluta röka

-Jo, sa mannen, de ä ho.

Sen tog damen i fråga mod till sig och frågade mig hur det gick med rökningen!

.

Det är bra att tala om det.

Det är många som har kollen på en då.

Det blir svårare att börja igen.

.

Herr G sa

-Passa dig nu för halvårsfällan!

När han hade varit rökfri i ett halvår, så skulle han bara prova.

Och torskade dit igen.

Han klarade av att sluta igen efter två månader.

På ren envishet.

Men det är länge, länge sedan.

Han har precis gått i pension.

Frisk och pigg.

.

Fast jag tycker att det fortfarande är jobbigt!

För en del kanske det är rena barnleken att sluta.

Inte för mig.

Flera människor har nämnt en gräns på fyra år...

Phuuuu...

.

Det gäller att hänga i alltså!

Tack alla Essungabor (och andra) som stöttar mig!

Det är nog lite därför jag bor här på landet.

Helt slut... men oj, vad vi lärt!

Vilken vecka jag haft!
Helt otroligt underbar!

Har fått en ny kamrat, eller ja,
mer arbetskamrat om ni förstår.
Hon är exceptionell.
Det är fröken T vi talar om.

Vi ska göra grejor ihop.
Spännande grejor.
Vi gillar det.

Sen har jag fått fler bekantingar.
Typ han från Boråstidningen…
Och härliga Härjedalen…
Och radio Stockholm…
Johan hette han.
Han var kul…

Vi hade roligt.
Och vi lärde oss en massor.
Nu ska vi jobba!
En million tack till Mats och Britt-Marie!

Fojo... med korvstoppning!

Är på kurs!
15 journalister och jag på ett internat i Kalmar...
Det är ruskigt roligt!
"Korvstoppning" kommunallagen, upphandlingslagen, bokslut, entreprenader och så ska vi nagelfara våra kommuner och kommunala bolag...
Jag har redan hittat massor av intressanta saker om vår kommun.
Kommer absolut dela med mig, vad det lider.
Men, att ha på fötterna är viktigt.

Vi har två underbara föreläsare i Mats Amnell från Sydsvenkan i Malmö och Britt-Marie Citron, frilansjournalist från Norrköping. Hon har rätt mycket kurser på univeritet och högskolor, och är så otroligt energisk och faktiskt rätt trevlig också... *skratt*

Vi har helt enkelt kul och får lära oss så enormt mycket.
En helt ny värld har öppnat sig för mig...
Spännande...
Mycket spännande....

Det som är lite trist är att jag missar Nossebro Fotoklubbs första ordinarie årsmöte i morgon klockan 19.00. Men vi har ju fått till en helt eminent ordförande i Patrik Edberg!
Ha så kul!

Ibland är det inte så ok...

Till Susanne...

Hon åt upp en del av den.

Ingen sensation.

Men vi hade en trevlig stund i staden.

Nä, landet.

För en stabo.

Alltså inte bonnvischan.

Som här hemma.

.

Orsaken till stadsbesöket var mitt 70-200...

Hade kommit tillbaka från Nikon, lagat och klart.

Men nä.

Det var fortfarande samma fel.

Man blir lätt irriterad!

Nu är det på resa igen, till Nikon verkstad.

Å på lördag ska jag iväg...

Frisör och manikyrist...

Nummer Ett. På lek eller allvar?

Tjejen ovanför är en Etta!

Match i går. Fik's F10.

.

ALLVAR var det i alla fall på dagen i går: SKOLSTART.

Med föräldramöte för sexorna, samtidigt som matchen.

Hur gör de ensamstående då?

.

Som tur var kunde "pappsen" ta skolan på kvällen.

Jag var ju där på informationen för eleverna under dagen, på jobb för Tinninga.

Så jag fick ta matchen på kvällen.

.

I kväll är det ny match.

Denna gång för sonen och P11.

Samtidigt som dottern har målvaktsträning.

Och stora killens moppe ska hämtas...

.

TUR att man inte jobbar kväll också!

Mina tankar går till de ensamstående...

Ibland jobbar man mycket, ibland mer... typ Nossebrokalaset.

I lördags gjorde jag i alla fall ett roligt jobb.

Vi hade Nossebro kalaset här.

Jag fick åka riktig rallybil, med A-föraren Johan Nilsson från Vara.

I hans volvo 242:a som heter Släggracer.

Jo, man döper tydligen tävlingsbilar till killnamn... hummm.

Det var riktigt riktigt roligt!

Och det kändes riktigt tryggt.

Det tyckte kommunchefen också, för han fick också prova.

.

Bilden föreställer inte kommunchefen, nä, detta är Johan!

När motorshowen med både crossåkare och "vi" rallyåkare var färdig, så blev det dans hela natten i Idrottshallen. Ungefär 700 personer var med under kalaset. Och är det något Nossebrofolket är bra på så är det att kalasa. I vart fall 700 av de totala 5000 i kommunen.

.

Anna Book var med också. Alltså hon var liksom inlejd. På ett kalas som Nossebrokalaset passade det perfekt. Hon har beundrare långt ner i åldrarna, och såna fanns det en hel del med under kvällen.

.

Anna själv har varit sommarbarn här när hon var liten under några veckor. Något som ledde till en livslång vänskap mellen Anna hennes mamma och sommarmamman här i Nossebro. Därför avbokade hon inte detta jobbet, trots att hennes mamma just gått bort.

När hon talade om detta på scenen blev jag förundrad över att hon inte började gråta. Det var så nära. Men jag tror hon gör rätt, att tala om det är att avdramatisera. Hon fick en varm applåd av "sin" Nossebropublik.

.

.

Betydligt mer fart blev det när nästa grupp äntrade scenen.

Haaks från Hamburgesund.

Ett riktigt bra coverband.

Det blev både Lundell, Presley och The killers...

Med hjälp att den temporära baren på andra sidan av idrottshallen gick stämningen snabbt i topp!

(ja, vi var ju alltså i ungarnas gymnastiksal i skolan... det är så underbart med detta maximala utnyttjande, så klokt.)

Det är lite därför jag bor här på landet.

Vatten, vatten, bara vanligt vatten...

Det ser lite ut som det spelas bakvänt.

Fast jag är inte så bra på sånt här...

Det hade inte regnat lite.

Det hade regnat mycket, nästan 40mm.

Åskan gick hela dagen.

När matchen började blev det uppehåll.

Men vatten fanns det gott om kvar.

Killarna tyckte det var kul.
Efter matchen.

Två tjejer hade fått förstärka laget, flera av killspelarna var bortresta.

Några andra tjejer var supporterklubb.

Lite så som det kan bli på landet.

Det är lite därför jag bor här.

De våra vann...

Tjejfotboll skiljer sig en del från killfotboll.
I alla falla i den här åldern.
Men glädjen när man gör ett mål är nog lika.
Vare sig man är kille, tjej, ung eller gammal.
Bara det att vi visar det på olika sätt.

Det slutade med 7-1 eller 8-1 till Främmestad ...

Jag tappade räkningen, ungefär vid fem mål.

Men sånt spelar mindre roll i mammornas supporterklubb.

Vi tycker våra ungar är bäst oavsett vinst eller förlust.

I morgon blir det killarna som spelar.

Spännande!

Nu hopar det sig...

... eller är det bara för mig?

Sista veckan innan skolstart.
Fyra kvällar på rad kommer jag nu vara på Bergevi...
... fotbollsäsongen för barnen har börjat!
Träning, målvaktsträning, matcher... X 2 barn...
Men visst är det kul så länge de vill!
Sen tillkommer alla jobb också... roligt det med, men några fler timmar per dygn kanske?

Livet är underbart!

BILDSPEL från Västgötastämman !
Nästan 90 bilder och dragspelsmusik... 4,31 min...

Vid sidan om...

... ett jobb jag gjort i kväll.

Just nu är det väldigt mycket musik i min omgivning.

.

Den här mannen heter Ingmar.

Han kan spela han.

Inte bara saxofon.

Inte bara gitarr.

Han kan sjunga också.

Det gör hans fru med.

Hon heter Ingela.

De är världskändisar i hela Essunga kommun.

.

Fast många fler än så känner till och har hört dem, för de är riktigt bra!

.

Vi är inte fler i kommunen än att de duktiga får utrymme.

Vi går på deras uppträdanden och uppmuntar de unga.

Det finns en plats för alla, på nå´t konstigt vis...

.

Det är lite därför jag bor här på landet.