18 juli 2011

Fåglums Kvarncafé (Bild nr 184 rest 181)


Det var fullsatt ute, med runt hundra personer, så han satte sig inomhus.
Där kunde han i lugn och ro lyssna på dragspelsmusiken som också smet inomhus och fyllde både rummet och hans sinne.
Kanske hade han ett förflutet i trakten.
Han berättade i alla fall att han kom minst en gång om året på någon av de fyra cafékvällarna vid kvarnen.
Det ville han inte missa.
Vad han gör de andra 364 dagarna om året, har jag ingen aning om.
I kväll var han en anspråkslös man på 80+ som njöt sitt kaffe till dragspelsmusiken när Fåglums Kvarn hade sin tredje cafékväll i år.

6 kommentarer:

AnnaKK sa...

Han bär upp sin ensamhet med värdighet, får man väl säga. Egentligen verkar det ju så sorgligt att sitta själv inne när alla andra är ute, men han har uppenbarligen valt att ha det så och tycks därmed vara nöjd.

Om man bara ser bilden skulle man förresten aldrig ana att han lyssnar på dragsspelsmusik - och vore det inte för att det syns två bord, så skulle man nog förr ha trott att det var ett reportagefoto från hans eget kök. :-)

Nja, tiden som jag övervägde att köpa Nikon är förbi. Tittade på Nikon D80 innan jag till slut bestämde mej för att satsa på en Canon 450D, och det var bara nån månad eller så innan D90-modellen kom. Hade jag lugnat mej lite då hade det antagligen blivit en sån. Men nu kan jag knappt byta till Nikon med tanke på alla befintliga objektiv. Ja, jag kan nätt och jämt byta till en fullformatare från Canon, om jag ska vara ärlig, eftersom vissa av mina objektiv inte passar på en sån! <:-) (Eller kan och kan. Det är ju en kostnadsfråga, som du förstår! Jag har inte råd... <:-) That´s it!).

Skulle förresten vara kul att bara titta på Nikon-modellerna - och klämma och känna. Kanske även få testa lite... Canon har blivit så attans plastiga, så kanske Nikon skulle kännas trevligare att "krama"!? 8-)

Bonnfrua sa...

Det är så fint med "oredigerade" gamla människor. De har sån historia att berätta. Mannen som sitter här och filosoferar, det gör mig rörd. Din text hjälper till att förstärka det.
Vem är han? Vad har han upplevt? Såna saker berör mig.

Och jo, jag jobbar i äldreomsorgen så jag är väl lite "arbetsskadad" av det.

Elisabeth sa...

Och en plaskopp har han nog inte heller hemma...
Men annars har du rätt, Anna. Utanför finns däremot runt 100 personer!

Det är ju där en stor del av poängen ligger, alla Nikonobjektiv går ju att använda på alla husen.
Eller nä, nu börjar det också ändras på Nikon. Men förr var det så, och då behövde man inte köpa allt nytt. Men nu är det ett gäng nya hus som inte är kompatibla med de äldre husen, gäller AF:et, så då funkar de manuellt bara.
Sen är det ju DX-objektiven som blir lite fel på FX-husen nu....
Ja, dessa kameratillverkare, de kan allt skinna sina kunder och tvinga till nya köp!

Förstår att prislappen sätter stopp, men det går att fynda rätt rejält på begangnade marknaden!
Hur som helst, stort lycka till med att hitta något mindre plastigt, för plastigt är inte kul!
(Att krama Nikon är underbart!!! :-D)

Vad kul att min gamle man berör dig, Bonnfrua!
Jo, det är stora klokheter och erfarenheter som oftast gömmer sig i dessa äldre människor, tänk om vi kunde ärva det per automatik!!!

Det är fint och herdervärt att jobba inom äldreomsorgen. Synd bara att lönerna inte är rättvisa och att personalen nyttjas till max och knappt inte hinner vara mänskliga mot de äldre många gånger. Hoppas du har det hyffsat okay på din arbetsplats!

annette sa...

Verkligen en talande bild, tycker han ser ut att tycka om att få sitta ensammen.
Alla människor klarar inte av att bära ensamhet, utan för att alla skall vara nöjda och glada så sällar man sig till massan.
Tillhör dom som inte sällar sig till massan;)

Hoppas Du har det bra, ta Du en tur norrut när scoutlägret m.m är över, här är så fiiiiint!

Scoutlägret hörde jag förresten talas om igår, måste verkligen bli en kul grej!!

annette

Elisabeth sa...

Tack Annette!
Du har så rätt i dina tankar. Denne man såg ut att trivas där han satt.
När jag ser även Annas bilder känner jag mer och mer för norrut.
Din senaste bild i dag gick ju inte av för hackor heller. Men din text berörde mer. Såpass att jag inte hitta rätt ord.
Eller så blev fler ord helt enkelt överflödiga.
Ha en fortsatt fin semester!

annette sa...

Ord är överflödiga ibland, och den person som är med häruppe fanns i mitt liv även på den tiden, och vet varför jag ville åka hit.
Vi behöver inte prata så mycket, bara en blick bland som säger mer än tusen ord!

annette

Bloggintresserade