19 juli 2011

Hjortkid (Bild nr 185 rest 180)


När jag körde hem i går kväll efter Kvarncafét så hoppade en nästan svart hjorthind över vägen framför bilen.
Kort därefter såg jag ett kid komma över vägen bakom bilen (som nu stod still).
Telet var på så jag smög mig ut på åkern. (i körsspåret)
Tycker den liknar lite en hund i ansiktet?
Eller är det bara färgen som förvillar?
Några bilder fick jag, sen skuttade den vidare efter sin mor.

En tanke som slog mig sedan var likheten med gårdagens bild.
Kan ni se likheterna och motsatserna som gör bilderna homogena?
Eller är det "överkurs"?

7 kommentarer:

Morten Pedersen sa...

Veldig vakkert laget dette bildet.

Elisabeth sa...

Tack Morten!
Länge sedan, måste genast komma över till dig och kika...
:-D

Della sa...

Den här var ju verkligen kanon! Och tyckte jag om gårdagens bild också. Man förstår verkligen värdet av att alltid ha kameran redo.

annette sa...

Mycket spännande på Dina vägar, och Du lyckas oxå fånga det Du ser på ett snyggt sätt oxå.
Uräcker bild, där man verkligen ser huvudet så tydligt, dom är så söööööta!

annette

AnnaKK sa...

Känns iallafall bra att du inte vill påstå att det är en varg! ;-) Men faktiskt har du en poäng i att den ser lite hundlik ut. :-)

(Att jag "mobbar" dej för varg beror på att folk härnere ser vargar titt och tätt än här och än där, men det är ju sällan de har bildbevis för det - och oftast har det väl inte heller varit en varg utan snarare en hund de har sett. Men det FINNS en, eller kanske två, vargar som strövar runt på ett ganska stort område i södra Småland, Blekinge och norra Skåne. Så givetvis är jag den förste att hoppas på att nån gång faktiskt få möta en av dem ute i skogen - när kameran är med! :-D).

Tillbaka till hjorten: De ska alltså inte vara svarta? Alltså inte ens som små? :-) Jag såg en svart kanin i vägkanten strax utanför samhället igår, och då kunde jag ju inte låta bli att undra om det var en förrymd tamkanin eller en svart vildkanin (för ibland får de ju den nyansen istället för den viltfägade gråbruna).

Idag gjorde jag ett försök att få en denomstration av Nikon 7000, men den blev ingen höjdare för expediten (på Expert i Hässleholm) kunde uppenbarligen inte alls mycket om kameror... :-I Men att det är en mycket kompetent modell, förstod jag ialalfall med eget huvud. Blev dessvärre alldeles yr av alla knappar som inte alls satt där jag är van vid att ha dem! <:-) Så att gå över till Nikon känns nästan mer avskräckande än lockande - just nu!

Arto sa...

Hej.
Bra kontraster med en gemensam tråd, den gamle och den unga söker sig till sin trygghet, men ändå är nyfikenheten så stor på det som händer runt dem.
Riktigt bra bilder, den lite dämpade miljön med få färger och den gröngula säden med den mörka kiden.
Mvh Arto

Elisabeth sa...

Tack alla!

Della och Annette! En bra bild kommer som en snigel och försvinner som en blixt...
Jo, det är fint med att alltid ha kameran intill (bakom förarsätet).
Nu när jag går i skogen med Gubben lider jag verkligen av att inte ha kameran med, SÅ otroligt vackra bilder man hela tiden ser! (Men jag har ju iphonen...)

Anna, en varg vet jag nog hur den ser ut. Har studerat dem i fångenskap många gånger. Läckra djur.
Jag vet inte vilken färg de ska vara, men Bambi var ju en hjort och de brukar ha prickar på sidan och vara ljust bruna. En sådan här har jag faktiskt inte sett förut, jo vuxna djur, men inget Hjort-kid och absolut inte så här nära. Rådjurskid är vanligare.

Tama kaniner som rymmer har en tendens att bli vilda kaniner! Bara att kolla in Solna (Huvudsta, Stockholm) som har MASSOR av vilda tamkaniner. Det var ett gäng som blev utsläppta för typ trettio år sedan från en stor utebur. Men efter lång tid så sollas de mest uppseendeväckande färgerna bort av den enkla anledningen att de blir uppätna, lätta att upptäcka.
Dock, det är inte så enormt mycket varken varg, lo eller räv i stora staden. Och de flesta katter är mätta och nöjer sig att lustjaga de betydligt mindre mössen i stället.
Tja, och var det ska sluta vette tusan!

Bra tanke Arto! Deras huvud är vinklade åt samma håll, men det ena är ljust det andra mörkt, den ena blicken vilsam, den andre rädd.
Det går också en diagonal av ett mörkt resp. ljus stråk längs bägge bilderna. De är ensamma, men har tryggheten och folket/mamma intill, dock ej i bild. Den ene är pur ung, den andre är väldigt gammal. Det är bara ett fåtal dämpade färger i bilderna, dock ej färglösa...

Jag antar det är något ditåt som fick mig att känna de var homogena på något sätt...

Bloggintresserade