Telefonen ringde i morse.
Det finns vissa samtal man inte vill ha.
Som detta i morse.
-Hej, det här är scoutledaren.
En scoutledare på läger ringer inte om det inte har hänt ens lilla scout något.
Det vet en scoutmamma efter att den lilla scouten varit på läger många gånger sedan 2006.
Förra gången fick den lilla scouten en allargichock av myggbett i Kalix och fick uppsöka sjukhus.
Det är bara då ledarna ringer.
-Hej, det här är scoutledaren. Det har hänt en liten olycka, men hon är okay.
Men jag behöver hennes personnummer för vi får uppsöka jourcentralen. Hon har skurit sig i benet och det kanske måste sys. Det är en vass kniv hon har.
Min vilda underbara unge!
De fick sy ihop henne lite. De missade lunchen i lägret så ledaren och hon festade loss på kebab istället.
Tja, det är en bit av att vara på läger.
Men den största sorgen, enligt min lilla scout, är att hon inte får lov att bada ute nu på hela lägertiden, pga infektionsrisken. Dock har de fått skydd så att hon kan duscha.
Snart, snart är det onsdag så att jag får krama om min tappra, lilla scout!
Tack snälla scoutledare, för att du ringde och berättade och sen hjälpte min lilla vilda!
5 kommentarer:
Ooops! 8-X
Ja, såna där samtal vill man ju helst slippa att få - men samtidigt är det ju skönt att det kommer ett när sånt här händer, så man verkligen känner att det finns kloka vuxna runt omkring som vakar och hjälper mm. :-)
Skönt att hon inte skadade sej ännu värre, även om detta naturligtvis är illa nog. Och så-å-å tråkigt förstås, att inte få bada med kompisarna... Men bara hon kan vara med på allt annat roligt de ska göra, så blir det förhoppningsvis bra i slutänden ändå!? :-) (Får hon dessutom ett ärr efter såret, så kommer de här lägerdagarna verkligen att bli ett minne för livet! :-D)
Stackars liten, så tidigt på veckan oxå, sista dagen hade ju varit bättre om det nu skall hända ngt sådant.
Tänk att inte få bada på hela veckan, men är man vild så är man. Minns själv en del av mina bravader, har visst inte haft några barnsjukdomar, men jag hade bandage ständigt på armar och ben och även i skallen.
Blev ihopsydd några ggr, men minns mest att jag fick en chokladbit på akuten av snälla systrar;)
Tycker Din bild är så talande i sammanhanget, lååååångt, låååångt därborta är Din lilla tös, helst skulle Du vilja åka iväg direkt och krama om henne!
Ha en bra måndag, snart är det onsdag!
annette
Det er jo av slike hendelser at ungene lærer hvordan de skal bruke en kniv og hvordan de ikke skal bruke en kniv.
Oj, såna samtal är inget kul... men så skönt att det var lätt fixat. Men att inte få vara där, det sliter i modershjärtat.
Sånt är det! Och gruvligt skönt det inte var värre!
Då hade jag inte skrivit om det här i bloggen...
Nu är det bara i dag kvar av jobb hela dagen, sen är jag i princip på väg ner till Skåneland!!!
Och du Annette, jag känner igen det där... jag var lika dan, och helt uppenbart går det i arv! :-D
Och du Anna, det är ett riktigt positivt sätt att tänka kring ärr! Snacka om "souvenir"!!!
Och du Bonnfrua, Sånt här gör besöket mer "värt" man längtar mer liksom!
Och du Morten... tösen har faktiskt "knivbevis", kolla in märkena. :-) Men av egen erfarenhet håller jag med dig!!! (jag var nio då jag satte hela kniven rätt in i vänstra benet... Och DET ärret lever jag fortfarande med, och har aldrig skurit mig efteråt! peppar peppar)
Skicka en kommentar