I dag har jag fotat något jag alltid längtat efter.
Vilda vildsvinskultingar. (alltså inte inne i något hägn eller något sådant)
Med ögon i nacken lät jag fånga ruta efter ruta.
Men nästa gång vill jag ha suggan med på bild också...
Undrar om det blir en nästa gång?
.
Bildbearbetning är nog mest att jag gjort en copyriht pensel som jag härjat lite med.
Och en ram förståss.
5 kommentarer:
Vilken dröm att få uppleva något sådant, aldrig sett så små vildsvinsungar.
Verkligen en fin bearbetning av bilden som fångar en fin stämmning.
Om det blir en nästa gång står skrivet i stjärnorna, hoppas kan vi ju alltid!
Ha en bra dag!
annette
Var tvungen att njuta lite till av den här bilden, hur hittade Du rätt på dom små??
annette
Visst är de söta, men för en potatisbonde är de en mardröm!
Annette, det var min man (han jobbar ju i skogen) som snubblade på dem, och genast skickade en mobilbild till mig. (Jag satt i en konferens i jobbet). De är tydligen kvar på samma ställe fortfarande i dag, så jag ska se om jag kan sätta mig på vak när jag inte jobbar.
Bonnfrua, jag har full förståelse för dig! Bara för något år sedan var jag på LRFs informationsmöte om skadegörelsen som vildsvinen gör. (Var med som både skogsägare, jordbrukare och reporter). Vi var då ute i skogen och såg på skador, och talade om hur snabbt reproduktionen på svinen är mm mm.
Min egen potatis har jag fått ha inhängnad med ström de senast åren och jag är absolut för en större jakt på djuren, men vet också hur svårjagade de är. I dag hinner vi inte reglera antalen, utan de antalet ökar lavinartat när inga naturliga fiende finns.
Kanske det skulle vara bra med lite varg i skogen som tog dem?
Ja, säga vad man vill om vildsvinen, men söta ungar har de iallafall - i sina randiga pyamasar! :-)
Härliga miner de bjuder på, förresten - tungor och "bliriga" blickar mm. Kul!!! Men det var förmodligen tur att suggan inte var hemma just då, hörru´!? 8-)
Här finns ju också en hel del vildsvin, men det är inte ofta jag har lyckats få syn på några. Oftast ser man bara spåren efter dem. Grannen fick sin betesvall mer eller mindre upp och nervänd under ett par nätter i höstas, och vi bara väntade på att de skulle hitta vår trädgård också. Men nu under vintern har det inte synts till minsta lilla klövavtryck efter den flocken - och skönast är ju det!
Ja, som du märker; Jag är tillbaka "på riktigt" igen! :-) Strömmen kom tillbaka i förmiddags.
Skicka en kommentar