24 februari 2011

Tid för eftertanke (Bild nr 55 rest 310)


Eller "kvinnligt ältande" har jag ägnat en stor del av dagen i dag.
Hur kunde vissa saker bli så fel?
Hur kan man undvika det i framtiden?
Vad har jag lärt av det?
.
Jag hoppas jag gått starkare ur det.
Men framför allt har jag blivit arg i dag. Rejält. Jag tänker inte ta skit!
Lite appropå Annettes kommentar, jag har en bok av Ulla-Lisa Thordén.
Den heter "Sälj dig själv och ta betalt"
Jag köpte den efter en föreläsning av henne på ett seminarium med Svenska fotografers förbund och Svenska Journalistförbundet, frilans.
Jag tänker inte låta det vara så svårt längre!.

Talade med en annan kvinna om detta för en tid sedan.
Hon konstaterade att kvinnor oftast är överkvalificerade innan de hävdar de kan något.
Män däremot, kan gott skarva lite och säga de kan mer än de kan.
Och jag kan tro det finns ett uns av sanning i det.
Jag har tröttnat.
.
Hur gör vi med de små barnen?
Om en liten grabb trillar, så säger vi "upp och hoppa, det här klarar du fint!"
till tösen säger vi "å kom lilla vän, så ska jag blåsa, hur gick det, klarar du dig?"
Vad lär sig barnen, vad präntar vi in i dem? Hur får vi dem att se på sig själva och sin egen kapacitet?
.
Jaha, och så kan man fortsätta och fundelerera om man orkar.
Men visst är det typiskt?
.
Bilden i dag tog jag för några veckor sedan. Den har varit publicerad, i original, inte som här.
Men jag tycker den på ett fint sätt illustrerar lite av mina tankar i här.
Grabbens föräldrar känner jag lite, och det är en helskön kille, och han har inget som person att göra med mina tankar!

6 kommentarer:

annette sa...

Det var mycket tänkvärt i Dina rader idag!!
Att älta är nödvändigt ibland, kanske speciellt kvinnligt ältande, för ofta leder vårt ältande framåt är min erfarenhet.
Vi kvinnor har ju svårt att "sälja" oss och tala om hur duktiga vi egentligen är, och mycket ligger nog i det Du skriver om hur olika vi hanterar barnen redan som små.
Tösen skulle givetvis oxå kunna hoppa upp, borsta av sig och gå vidare utan att vi "ömkade" mer med henne än grabben.
Vi befiner oss i 2011 och jag tycker egentligen inte att det hänt så mycket positivt vad gäller manligt/kvinnligt tänkande inom t.ex mitt yrkesliv.
Igår sa någon på jobbet, imorgon får vi lön, jag kontrade med "ja bidraget kommer". Fick då till svar att så skulle vi inte tänka, vi jobbar ju med människor och det har aldrig varit välbetalt!!! Och det av en kvinna!!
Bra att Du inte tar "skit", det har Du ingen anledning att ta!
Tror Du kommer stärkt och mer vis ur det Du går igenom just nu!
Glömde nästan bort bilden, gillar den väldigt mycket, fast jag funderar på om det är enda grabben i gruppen och att det är däför Du framhävt honom;)

Ha en bra fredag!

Kram!

annette

Bonnfrua sa...

Många tankar du har... hoppas frågetecknen rätas ut snart!
Har grejat lite med min "Pappabild" men det är pilligt!
Idag har jag förökt få till det därt med 1/1000, iso osv. Bilderna blev blå, men det kunde jag redigera sedan. Missade förmodligen någon detalj. Förvånar mig inte ett dugg! :-)
Nu måste jag resa på rumpan och laga mat åt familjen, trots att jag skulle vilja leka mer med kamera och ps. =0D

Önskar dig en bra fredag och skön helg!

Mor Tuta sa...

Måste bara lämna ett spår efter mej, är ofta inne och läser och begrundar din blogg. Gillar den verkligen. Mycket att lära för en nybörjare.
Ha en bra helg önskar Birgit

AnnaKK sa...

Så klart du inte ska ta skit, Elisabeth! BRA, att du kom fram till det!! :-)

Varför det så lätt blir att man gör det till och från (tar skit, nedgraderar sej själv eller rent av låter andra göra det, tror att man inte kan osv) tjänar inte så mycket till att grubbla över. Är iallafall min erfarenhet... :-( Dessutom är det så himla energikrävande att grubbla, för att inte tala om att älta, och man behöver energin för att istället ta sej bort från den där soppan man inte vill vara i!

Så det låter FINT att du är på gång med en - får jag säga; attitydförändrig!? :-)

Har man bestämt sej för hur man vill ha saker och ting framöver, så har man en utmärkt kompassrikting att följa. Det finns inga garantier för att vägen dit man vill nå är enkel, men med rätt inställning och den verkliga viljan så tar man sej fram. Går det inte på ena sättet så går det på andra... :-)

AnnaKK sa...

Jag glömde ju alldeles att kommentera din bild här ovan. Sorry! :-)

Tycker bildbehandlingen passar motivet väldigt bra, och för övrigt ser det ut att vara ett härligt gäng djupt koncentrerade barn. Men om du tittar mellan hans haka och hand - borde inte det röda där vara vitare??

Ha nu en skön fredagkväll!!! :-)

Annelie sa...

Åh, vilken härlig bild!!

Kul att killarna vågar.

Håller fullständigt med i det du säger om hur vi bemöter våra barn. Viktigt att man blir medveten om det så man inte bara "rullar på i gamla spår" utan tänker sig för.
Ha dé!
Kram Annelie

Bloggintresserade