Gerd 92 år (Bild nr 31 rest 334)

Det här är Gerd.
Hon har fyllt aktningsvärda 92 år.
Hon bor i Grästorp.
Tills i höstas bodde hon ensam hemma.
Nu bor hon på äldreboendet i Grästorp.
Hon är en riktigt trevlig en och hade inget emot att jag fotade henne för tinninga, eller att hon skulle få pryda min blogg, trots att hon ändå var i en rätt speciell situation när hon invigde Åsevis spa. (Med en budget på 800 kronor, badet "hittade" de i källaren.)
Jag tackar och bugar Gerd!
Hoppas vi syns igen.

Bildbehandlingen i dag är rätt subtil. Jag har gjort mer skum för att säkra Gerds integritet, och mörkat ner runt henne för att återskapa det ljus som faktiskt var. Lokalen var upplyst med levande ljus och endast några få svaga lampor. En drop shadow har jag också lagt till.

(YEEEESSS! så har jag klarat av januaris 31 dagar! I tid. Nu är det bara elva månader kvar!!!)

Bild nr 30 rest 335

Vackra Marina igen. Men lite annorlunda bearbetat.
Jag har lagt en svag kopia på henne över bilden på sniskan också.
Och tagit bort lite mättnad.
Nu är jag lite efter.... igen!
:-/

Lite mer bara jobb...

Lite mer bara vanlig jobbhelg.
Utan några traumatiska händelser.
Tvärtom, nästan helt händelselös helg.
Fast det kan ju också vara väldigt skönt.

Ingen av dessa bilder kommer med i tinninga.
Just därför visar jag dem här.

De sa det var Lek med Boll... men jag vet inte riktigt vad jag ska tro! :-D
.

En stund till eftertanke blev det i kväll.
I Lekåsa kyrka.
Vet ni hur högt slutarljud en Nikon D3 har?
Vet ni hur mycket en Läkerolask prasslar?
Vet ni hur mycket ljud det blir när man lägger ner en penna framför sig något lite oförsiktigt?
Vet ni hur mycket det låter när man öppnar ett karborreband till ett objektivfodral?
Å så sitter jag oftas längst fram...
Jag fick som sagt mycket att tänka efter på.
Det kändes skönt.
:-)
(Mer seriöst blir det i tinninga, för det var verkligen en finstämd historia.)

Fredagstinninga... så här på lördagen.

Den här mannen bor i Grästorp.
Han var på en stor stor bild på Grästorpsidan i fredags.
Jag har tagit bilden.
Kristian Hjort har gjort en bra intervju.
Mannen heter Thomas Karlsson (C) och är kommunfullmäktiges nya ordförande.
Han ser det positiva i att Svenskarnas Parti kommit till Grästorp.
Det har stärkt sammanhållningen i de övriga partierna och fått kommunen till en annan insikt i mediabemötande.
Det ska bli spännande att följa med politiken i Grästorp, speciellt med denne färgstarke och lite fåfänga man.
.
Jag hade en annan jätteskön bild också med, på Gerd 92 år. I spa-badet.
Den ska jag visa er snart, Gerd har gett mig lov till det.
Det gjorde mig glad.

Modellporträtt (Bild nr 29 rest 336)

Ja, då har vi lekt lite igen. Bilden är konverterad till sv/vitt.
Jag har gjort en generell skönhetsretusch och dessutom gett henne en liten make-up i form av läppstift, ögonskugga och roge.
Lite överdrivet, men så ska det vara när det gäller mer modellbildsaktigt. Detta är ju inte ett rent porträtt.
Eller upplevs det som för mycket?
.
(uppdaterad 09.35, med en ljusare variant, lite medvetet mer kontrastlös, känns mer rätt för den åldern. Och en vit ram som påminner mer om en sv/vit fotografis kant på den analoga tiden i stället för en svart som gjorde bilden lite mer dyster...)

Gammal hålkameraeffekt (Bild nr 28 rest 337)

Den här bilden tog jag på väg hem från Grästorp i går (torsdag).
.
Hittade en gammal Photoshop guiden nr 2. Där stod det om att göra en hålkamera-effekt.
Så jag kunde inte motstå. Ska här göras annorlunda grejjor mot vad jag brukar, so go fot it!

Jag har faktiskt aldrig gjort några tips och förslag i dessa typer av tidningar. Men jag äger 4-5 stycken som jag köpt för intressanta reportage.

Kan ju faktiskt få stor nytta av dem också när jag ska hitta på 365 olika redigeringar under året...

Den lilla bilden är originalet, men det fattade ni innan jag sa något.
:-D

High-key med Frost och Foppa (Bild nr 27 rest 338)

Nu ligger jag så där i sista sekunden igen, då blir jag så avundsjuk på Annette som ligger så långt i förväg på hennes utmaning i år.

Det blev en high-key bild med Frost och Foppa, våra två fina undelater.

.

Jobbet i dag gick jättebra. I morgon är det på Grästorpsidan.

Och förhoppningsvis kan jag visa er som inte har tinninga också senare.

Bild nr 26 rest 339

I dag får det blir en "snabb" bild av min kamrats egenuppfödda valp. Hon är någonstans vid sex veckor här, tror jag. Det är i alla fall en chihuahua... och bilden tog jag förra veckan.

.

I morgon ska jag ut på ett rätt kul jobb för Grästorp.

Konstigt att alltid Grästorps jobben känns roliga, måste vara för att de inte är så ofta...

:-D

Nä, jag tycker nog alla jobb är roliga.

Eller ja, inte riktigt alla, jo fotomässigt, men död är aldrig roligt!

Sommargryning (bild nr 25 rest 340)

Minns ni?

När man var ung och ute till gryningen?

.

Eller minns ni i sommras?

När ni var ute till gryningen?

.

Fast denna bild är tagen på kvällen, efter fotomötet där jag också tog bilbilden på samma kille.

.

Men jag har gjort om den till en gryningsbild, hoppas jag...

:-D

.

(Klicka på bilden för större format.)

Helt i FAS (bild nr 24 rest 341)

Ett porträtt.
På en bra man.
Med en ännu bättre fru.
Typ.
.
Han spelar gitarr tillsammans med bl.a. min gubbe och min kollega på tinninga i "Gubbgruppen".
.
Snart ska de spela på Cross Road i Nossebro.
Jag kommer bevaka det hela.
På gott och ont...
:-D
.
Jag har tagit bort lite färgmättnad. Förstärkt rynkor och skäggstubb. Ljusat upp ögonvitorna, och mörkat ner helheten.

(klicka på bilden för en större variant)

Gått för långt? (Bild nr 23 rest 342)

Ja, det har jag nästan på denna bild. Men att överdriva med bildbehandlingen är en del i att lära sig.

Det är från början två olika bilder som är sammanslagna. Konverterade till sv/vitt och ny text och ny ram med skuggningar.

NU är jag i kapp!

Äkta knähund (Bild nr 22 rest 343)

Flingan ÄR verkligen en knähund. Jo, jag vet, det är vi som är skyldiga till det. Men så svårt att låta bli ta upp henne när hon är så liten och go!!!
Hon själv är alltid försiktig och sitter/ligger helt still i knät, så det fungerar för oss.
(och man KAN säga nej, då lägger hon sig vid fötterna i stället...)

Ja, i dag har jag konverterat till sv/vitt och lagt en liten toning på det. Tyckte själv det blev ett skönt resultat, känns liksom lite "Flingan". Att bara vara. Okomplicerat. En liten ram av ny variant blev det ockskå.

Bild nr 21 rest 344

.

När vi ändå är inne på temat bröllop...
Här är en annan bild från deras stora dag.

Jag har valt att göra lite annorlunda redigering och ram här.
Bra eller dåligt?

De var ett så otroligt fint brudpar och jag är så tacksam att jag fick föreviga deras stora dag!

Klicka på bilden för att se den större.

Bild nr 20 rest 345

Nu har det varit alldeles för mycket döden här på bloggen.
Här är förvisso en äldre bild, men den är fixad och trixad med i dag.
Och den står för en av de finaste stunderna i livet!
.
Den vita vinjenteringen känns nu när den är färdig som lite för mycket.
Men men, nu får det vara så här, det ska vara lite överdrivet ibland här när jag kör min utmaning... Och vitt är motsatsen till svart, vilket vi haft för mycket av ett tag nu.

Bild nr 19 rest 346

I dag är det dagen efter... på ett annat sätt.
Lite tid till eftertanke.

-Har någon av er tänkt, när ni betalat era räkningar, en tanke av tacksamhet att ni kunde det?
Prästen (kyrkoherden) Anders i Norrtälje frågade.
-Tänk ut tre saker ni är tacksamma över varje dag innan ni går och lägger er, uppmanade han oss alla vid middagen efter begravningen. Så blir det lättare att känna glädje i livet.

Bilden tog jag när vi kom hem på natten och fullmånen lyste upp hela världen... eller i vart fall min väg hem.

Och jag var tacksam att få se vägen i det ljuset mitt i natten.

Jag är tacksam att vi kom välbehållna hem hela familjen.

Jag är också tacksam över att vi fått träffa släkten på mina barns fars sida, alltid lika kul och inspirerande!

Upptaget dygn

När man måste somna, kan det vara omöjligt.
Sista gången jag kolla klockan var hon 02.30 torsdag morgon.
Klockan 05.00 ringde klockan dax att stiga upp.
Har nu kört 98 mil i dag.
Varit på begravning i Norrtälje.
Gubben körde upp två dagar tidigare, så vi körde varsin bil både dit och hem.
Har varit vaken i 22 timmar efter 2,5 timmars sömn.
Nu är klockan två och vi skriver fredag den 21:e.
Kom hem för en timme sen till ett hus med 12,5 grader... jo, vi snackar plusgrader.
Har fått fyr i kaminen.
Väntar bara på att få lägga in en omgång ved till, sen bingen.
Å jag har mött en suveränt cool kyrkoherde, om det ska jag berätta mer senare.
Å tack bästa grannar för hjälp med utfodring av djuren!
Nu tror jag inte det blir nå´t omöjligt att somna! :-)

Bild nr 18 rest 347

I dag blir det en HDR bild. Den är gjord av fem olika exponeringar, nattetid, som jag lagt ihop för att få ett stort dynamiskt färgomfång.
Bilden föreställer vårt bankkontor i Nossebro för 2,5 år sedan.

I helgen var det knutsdanser... (bild 17 rest 348)

Denna lilla kille var helt oemotståndlig på knutsdansen i söndags.
Han fick plats i tinninga med.
Men då med en annan bild.
.
Bildbehandlingen i dag består av enkla pratbubblor.
Jag sa ju att ibland får det blir riktigt enkla saker! :-D

Bild nr 16 rest 349

Nej, detta är inte samma bild.
Eller tja, nä det är en vidareförädling, eller vidarebearbetning...
Jag och min dotter lekte vidare tillsammans med bilden.
Och nu har vår undervattenstös fått en ytterst värdefull ..... i sina händer!!!

Till Anna (Bild nr 15 rest 350)

Halva är bearbetat med högre kontraster å så...

För övrigt är det en bild i en serie med flera "skruttar"

Appropå Annas avskalade bananer... :-)

Till Annette, stjärnfilter (-missar)

Nu har jag inte hunnit gå ut och fota sol-is med stjärnfiltret, men här är två typexempel med stjärnfilter, sexuddigt.
.
Här ser du när det blev bra.
Inte för starka extra ljuskällor och rätt okay med ljus för övrigt.
.
Bilden är från skolans förstaklassare.
Och den blev dragarbilden på våra Lucia-sidor.







Här är skräckexemplet.
.
Det är alldeles för mörkt i kyrkan och de levande ljusen är riktigt skarpa ljuskällor.
.
Men sex uddiga stjärnor är det!
.
:-D
.
Och för er andra som undrar varför i hela fridens namn jag lägger upp massor av Lucior så här i tö-januari... Så är det för att Annette funderar på att köpa ett stjärfilter och tja... vi tala lite runt det och jag lova att visa några bilder...
.
Har kommit lite efter i bildbehandlings-utmaningen. Men jag får jobba ifatt så fort jag hinner...

Dagen efter (Bild nr 14 rest 351)

Det är många tankar som kommer "dagen efter"
.
När jag kom över bron (infarten till samhället) i morse när alla avspärrningar hävts och alla brandbilar nu var borta saktade jag automatiskt ner farten.
Jag som de allra flesta andra kikade på huset till höger och rullade sakta förbi.
Man förfasar sig, man undrar.
Folk som kommer gående har huvudena vridna mot huskroppen som fortfarande står som en skyddande mur för allt vad elden, röken och vattnet angripit på insidan.


Kisar man lite ser nästan huset intakt ut.
Många stannar till, samtalar lågt.
.
Några kommer fram till mig och frågar saker.
Svåra frågor.
Hur ärlig ska man vara med barn och unga som undrar?
Jag försöker vara ärlig, men man kanske inte ska säga allt.
Jag hoppas mina svar är bättre än fantasin som kan skena.
Inte ge eller spä på mardrömmar.
Dom kanske finns ändå.
Det är ju så nära.


Två hus bredvid finns tinningas redaktion.
Det är nära.
Men fastigheten mellan har enligt en brandman på platsen "det bästa brandskyddet i hela samhället, där överlever ingen brand"
.
Det är Casa. De ska tydligen ha både värme och rök larm och dessutom sprinklersystem på alla planen. Det är en restaurang, pizzeria och arrangerar även kvällar med stora artister och discon.
.
Varför fanns det inget larm i huset som brann?
Det har förmodligen (enligt en annan med lång erfarenhet inom räddningstjänsten) brunnit en längre tid innan det syntes på framsidan och folk larmade.
Då fick det ju ett explosivt förlopp.
.
Det är en fråga som envist hänger kvar i mitt huvud.
Varför fanns det inget larm?
Eller fanns det? I så fall, varför fungerade det inte?
.
Många frågor väcks, spekulationer sätts igång och ryktesspridningen har vingar.
Så fort svaren finns, kommer ni få dem.
I tinninga.
.
Bildbehandling: Bilden överst är omgjord från ljus dagsbild till en lite mer belyst "kvällsbild" och föreställer en rhododendron och ett fönster som vattengjutits under släckningsarbetet.

En mörk dag i Nossebro

Nossebro har förlorat en invånare, två lägenheter, en frisersalong, en affärslokal.
En hel fastighet uppförd i början av 1900-talet.

Solen stack upp på himmelen och hela den vita kalla världen blev så vacker mitt på dagen.

"Alla" vet vem han är i samhället. Själv stod jag och "tjôta enna stunn me han" sist gång jag jobbade efter nyårshelgen en kväll. Vi tala då om branden av Oscarssons hus i Skara bland annat, dit jag var i tjänsten.
Men med Per Oscarsson har jag aldrig stått och tjôtat enna stunn.
Det är en stor skillnad. En mycket stor skillnad.
Han blev 43 år.

I dag bildbehandlar jag inget.

Simma lugnt (Bild nr 13 rest 352)

Jag är faktiskt inte nöjd. Fick inte till färgen riktigt som jag ville. Men jag tror också att man förvillas lite av att fiskarna har ju så klara färger jämfört med människor. Sen blir ju färger annorlunda i vattnet.
.
Men är det något jag verkligen vill lära mig att behärska så är det just montage.
Så kom ihåg den här bilden (och de andra här i början) så får vi se var vi landar när året har gått!!! :-D
.
Akvariumet står på Kerstinsås äldreboende, tösen är min egen bästa tjej.

Å en slant man hit, å en slant man dit...

Det kanske inte syns så bra, men detta är min bil fint nergliden i diket. På vägen är det bara ny kramsnö och absolut ren is under. Till mitt försvar får jag väl tillstå det faktiskt är en kurva här... :-D

Här är mannen som räddade min morgon. Grannen som plogar vår väg. Jag hade mött honom när jag åkte ut med ungarna till bussen, så jag viste att han skulle ta andra sidan på tillbakavägen. När jag ringde för att tala om att jag väntade fick jag höra...

-Jag håller på att dra upp en bil...

Jaha, jag var alltså inte ensam denna morgon på denna väg.

Inte konstigt, och jag lovar att jag körde försikigt.

När jag med till hälften meningslösa broddar fodrade djuren på eftermiddagen, kom posten.

Typ tre timmar senare än vanligt.

-Jag har åkt i diket två gånger, sa postis. Och har väl en timmes jobb kvar, kör i typ 40 km/h som mest, vi får se hur det går.

.

Broddar i all ära, men ska de funka får det inte packas kramsnö under skon...

Gissa om man kan fara då? Jag har väl aldrig släpat fötterna som i dag, för att få undan snön och låta brodden få fäste i isen.
.

De "superhögkvalitativa" bilderna överst härrör från min Iphone i mörker. :-D

Älgar och paraplyer (Bild nr 12 rest 353)

I dag dröp fantasin.

Har musslat med massor av annat, så det blev liksom ingen inspiration kvar, eller jo, men då hade jag behövt ta nya bilder och det hann jag inte. Ja ja, håll till godo.

Vår/tidig sommar, favoritobjekt just nu.

Behandlingen?

Inklipt paparplytös och en liten ram.

Ibland skulle det kunna bli modell enklare. ;-)

Nu vänder vi blad, sa kungen (Bild nr 11 rest 354)

Detsamma säger jag.
Nu glömmer vi isen och vintern och ser framåt!
(Tänk om det var SÅ enkelt!)
Bilden tog jag i dag här hemma.
Fullkomligt livsfarligt nedisat överallt.
Vatten och is, och nu kommer minusgrader igen.
Vill inte salta för Flingans skull, så nu har vi spridit aska där vi behöver gå.
Det är snällt mot Flingan, men inte mot hon som har ansvar för golven... gissa vem?

Bild nr 10 rest 355 (Mån 10 Januari 2011)

Nu har jag gått lite i förväg. (Det är bara söndag ännu...)
Med bildinnehållet också.
JAG VILL HA VÅR NU!
Inte denna nedisade värld som är utanför dörren nu.
Plusgrader i en dag till, sen ska det åter bli minus, ännu mer is...
.
Det som är lite tråkigt med Blogger är att de lägger en ram runt bilderna. Och ska man få bilden på sniskan så blir det lite dumt. Men grejen är att göra det. Ni får ha överseende med Bloggers "dumheter". :-D

Katt och Hund

I går fick Flinga träffa några katter för första gången. (De i vårt stall håller sig väl undan)
Hon var väldigt nyfiken, men enligt katters sätt att se på saken, väldigt påträngande.
När katterna rusade iväg efter ett plötsligt fräsanfall, följde givetvis Flingan efter.
Men, när jag kallade, tvärvände hon och kom tillbaka.
Alltså, hon är en sån underbar hund! Så lättlärd, så mycket vilja att vara till lags att det nästan är rent pinsamt!
.
Normalt har hon alltid på sig sin reflexväst, men här var det bara en snabb tur ut ur bilen på en annans gårdsplan. För inte syns hon väl i snön inte!

Bild nr 9 rest 356

I dag tänkte jag faktiskt göra en annan bild, men fick inte till det riktigt.

Så efter att jag mött på brudgummen på affären i dag och fick tillåtelse att använda bilder från deras bröllop blev detta dagens bild.

.

Ingen märkvärdig bildbehandling. "Alla" vet hur man gör, och just därför gör inte "alla" det.

Nu tillhör jag inte den "Alla"-gruppen längre. (och ingen märkvärdig bild heller, men visar på ett bra tinningasätt vad som skedde)

Nu har jag gjort det, och jag tycker resultatet blev fint.

Jag har gjort bilden sv/vit förutom själva paret (och tre facklor) samt lagt på en ram som jag också låtit det "snöa" lite på.

.

Föresten berättade brudgummen att det verkade som att ingen missat deras bröllop efter att det drogs upp så stort i tinninga. Kul, det var verkligen ett sagobröllop och så annorlunda!

-Tack för att jag får använda era bilder.

Bild nr 8 rest 357

Det här är min vän från Fotoklubben. Bilden tog vi en kväll/natt efter ett möte i sommras, många var skratten och mycket lek med Iphone-kamerorna blev det också med oss fyra-fem stycken som dröjde oss kvar vid parkeringen.
.
Nu har jag bearbetat bilden, men ni kan se originalet här bredvid.

Utanför

Det är aldrig roligt att hamna utanför!

Ute i kylan när de andra är tillsammans under tak.

:-(

.

Snart kommer såklart bloggen bli lite mer som vanligt också igen. Bara det att den kommer väl uppdateras oftare i och med min utmaning 2011. Men tankar och reflektioner från jobbet kommer att finnas här när jag jobbar, vilket jag inte gjort så mycket under julhelgen.
.

Så, här är en bild som jag tog utanför ICA Axet i går, som jag tyckte kunde stå för ett budskap.

Bild nr 7 rest 358

Här är ännu en kamrat till mig...

Snart törs kanske ingen vara kamrat med mig längre, de råkar ut för både det ena och andra här i bloggen nu för tiden.

:-D (Klicka på bilden för större format)

Jag är så tacksam och glad när mina modeller säger...

-Ja.

Denna gång frågade jag innan, jag har lärt min läxa.

Tack snälla för ditt JA!

.

Nu börjar jag känna mig lite varmare i kläderna.

En vecka klar.

Återstår 51... typ.

.

Har också skrivit en liten gadd till höger här om min utmaning 2011, om någon undrar varför jag helt plötsligt bara gör "konstiga bilder"

.

Ha en fin fredag nu alla läsare, själv ska jag hoppa på nästa bild!

Bonus bild nr 6

Bara för att det var så kul!

Det kanske inte syns, men på studentmössornas baksida står det Dans.

Föresten, denna bild i original, är den näst sista bilden i mitt bildspel från studenten i Vara 2010.

Kan ses här.

Bild nr 6 rest 359

Bilden: Snart är det vår, det går i en hisklig fart! Men det är inte mycket blått i vattnet..

Ledig dag.
Rejäl sovmorgon.
Började sen dagen med bearbetningen.
Klarrttt!

Tre deadlines...

...fixade jag i dag!

Sånt mår jag fint på.
Men jag missade en viktig detalj.
Fråga modellen om det var ok att läggas ut på bloggen.
Hon sa
-Nä!
Så efter att ha bearbetat bilden i nästan två timmar blev det ett svart ansikte...
I dag har jag alltså lärt mig en mycket viktig sak.
"Fråga först innan du lägger ner två timmars jobb"

Strunt samma.
Grejen är ju först och främst att jag ska träna på att göra bearbetningar...
Och dagens var inspirerad från Annas bearbetning i tisdags.

I går var jag övertygad om att jag tänkte strunta i Årets Bild i år.
För er som inte vet det, så är det en tävling för fotografer som är medlemmar i PFK.
Men så fick jag ett mejl från en vän som fick mig att fatta ett nytt beslut.
Så halva natten satt jag och gick igenom bilder som jag tagit under året, hann med halva året.
Hittade några som jag tyckte var okay, min vän tyckte samma bilder som jag.
-Då så, tänkte jag.
Jag fick också se på ett av hans reportage-tävlings-bidrag och som vanligt var de helt underbara...
Eller ja, det var ju döda människor med, men de ingick i ett reportage med en välavvägd mix av situationsbilder runt hans ämne. Det kändes nära, mycket nära.
Nu håller jag verkligen en tumme för hans bilder!

När jag sent om sider skulle logga in till tävlingsinlämningsidan så blev det stopp. Mitt lösenord fungerade inte och jag fick inte något nytt! Mejla supporten och kröp till sängs frampå morgontimmen.

Fick så ett nytt lösenord på fm och skulle sätta igång och göra iordning mina bilder.
Då ringer Expressen och frågar om jag kunde åka på ett jobb på em.
Nu blev tiden tajt.
Men med superfokus fick jag iväg både bilder till tidningen och tävlingen med "god" marginal.
Nu får jag hålla en liten tumme för mig själv också, om inte annat så kanske kanske man får med en bild i boken i alla fall. Det har jag fått en gång förut och det kändes så fint så.

Sen var det ju det här med min egen lilla utmaning.
Och ja, tom det fick jag till en dag som denna.
Jag känner mig stolt över mina tre deadlines i dag.
Nu har jag gjort 5 bilder, 360 kvar!

Men en sak hann jag inte med, och det var fotoklubbens möte i kväll.
Vi skulle jobba med vår gemensamma utställning vi ska ha på Magnolia snart.
Trist jag missade!

Måste ju använda Lassebilden

Ja, så nu gjorde jag honom lite mer tecknad, och sen klippte till honom som ett pussel...

.
Tack Lasse för att du lånat ut ditt ansikte.

.

Så har jag klarat av 4 bearbetningar av bilder i år...

:-D
.

Vad gäller animeringen jobbar jag på det. Verkar som om Blogger konverterar om mina gif-filer till PNG när jag laddar upp dem här.

Lasse Animerad

Inte för att detta var något enormt, men inspirerad av Anna fick jag väl ta och göra en animation som dagens uppgift. Så nu har jag också gjort det en gång.
Lasse var snäll nog att ställa upp med sitt ansikte.

Som ni alla nu kan se är han rätt glá i att tjôta...
:-D
Men nä, det funkade inte... ska prova igen... nu får ni allt vänta enna stunn.

Nej, det ville verkligen inte fungera, attans otur!

Kan någon detta bättre än jag?

Jaha, animeringen fixade jag, men inte att presentera den... hummm bakläxa.
.

UPPDATERAT: Bilden är bytt, ville inte fungera ändå, och den andra bilden var bara rolig i animationen. Men Lasse får pryda platsen ändå, så ser ni lite skillnaden på tisdagens "uppgift"

.

Jo, jag har jobbat lite också, eller nä... eller hur man nu ska beskriva det.

Jag har i alla fall suttit i bilen med hela utrustningen och åkt till Skara, för att lösa Expressens fotograf där. Men väl framme så hade man precis hittat resterna efter en kropp till, så jobbet på plats blev klart precis innan jag anlände...

Nåja, vi tog en fika på Mc Donalds och tjöta enna litta stunn. Kul att träffa lite Stockholmsfolk.

Jösses, det är nu 20 år sen jag flyttade därifrån.

Nyårs löfte

I dag har varit en lugn dag.
Åkte på ett "bomjobb". Alltså det jag skulle på var inställt. Trist.

Så jag skrev det sista och fixade till det jag hade att fylla två sidor med. Tur det fanns mycket bilder!

I morgon händer inget heller i bygda. Men jag har en grej som jag legat lite på, den får bli till onsdags-tinninga.

Det här med nyårslöften.
Jag ska försöka inte bara ta en bild om dagen, för det gör jag ju ändå. Utan jag tänkte försöka göra lite mer bearbetningar med mina bilder. Träna på nya tekniker och så. Har man lite press, kanske man kan utvecklas lite mer...
Jobbar jag så hinner jag kanske inte, men annars ska jag försöka.
Bilden intill är dagens bidrag.
I går får vi väl säga det var vinjetteringen runt brudparet då... :-)

Per Oscarsson husruin

Vaknade mycket sent på årets sista dag, och det skulle visa sig vara tursamt.

Efter en brunch med familjen åkte jag iväg på ett jättefint annorlunda bröllop för tinninga. Passerade Ica, sen snabbt hem för att hämta upp familjen, till ett firande hos goda vänner inne i Nossebro.

Efterssom jag jobbade, så skulle vi bevittna nyårsgudstjänsten i Nossebro tillsammans och sen direkt efter vara med nere vid scenen för att se vem som blev årets Essungabo.

Det är praktiskt och trevligt när man kan ta med familjen på jobb.

Men vi blev avbrutna av att GT/Expressen ringde.

-Kan du åka på ett jobb? Eller har du börjat festa?

Så kom det sig att jag direkt efter Årets Essungabo drog iväg mot Skara i stället för till ett dukat nyårsbord.

Väl på plats blev det en hel del strul, som förvisso löste sig, men tog mycket värdefull tid.

Jag fick mina rutor. Och började sända samtidigt som reportern och fotografen från Stockholm anlände.

När jag sänt klart och sagt hej då till folket från Stockholm, hittade jag en grej som min kontakt på Stockholmsredaktionen frågat om. Så när jag trodde jag skulle få fara hem, blev det att ladda in nya bilder och sända igen. Sånt tar tid också. Och tid är nog det enda man egentligen inte har på sådana uppdrag.

Hungern både rev och slet i mig när jag gasade iväg hemmåt framåt natten. Hade tänkt tanken att besöka Mc Donalds på vägen, men ett samtal från min dotter stoppade mig.

-Mamma, kommer du hem i år?

I nollgradigt väder med regnblandat snö styrde jag hemåt. Inte gick det överdrivet fort, jag ville gärna komma hem i år, men framför allt komma hem.

Döden känns på något sätt verkligare efter ett sådant här jobb, även om man ännu inte vet om paret fanns i huset.

På väg hem kommer ett SMS från dottern.

"Snyggt jobbat morsan! Säger alla =D"

Då hade de alla sett mitt jobb på GT/Expressens webbplats.

Det värmde gott i kylan när ens snart tonåring uppskattar vad man gör!

.

Anlände till vår värd för kvällen där min familj fanns vid halv tolv. Fick äntligen lite underbart god mat, skålade i julmust vid tolvslaget och transporterade hem familjen till ett.

.

Vid tre var alla dagens bilder inne, de sista med "skohorn". 2010 års externa arbetshårddisk var full, så jag var tvungen att börja rensa ut oviktiga bilder för att få plats. Och sånt tar också tid.

Kanske ska jag ha som löfte att satsa på tidsbesparande åtgärder när det gäller filhantering?

.

Det känns underligt ibland, genom jobbet kan så många stora händelser ske där jag bara är åskådare, men ändå närvarande. Man liksom kastas från den ena ytterligheten till den andra, glädje och sorg, man är där, men ändå inte. Det passar mig perfekt, jag älskar när det rör på sig. Glädjen över brudparet, tar udden av det hemska med branden, på något sätt.

.

Lördagen, årets första dag har varit lugn. Sorterat ut bilder till måndagstininga och skrivit några rader bara. Förutom allt annat en mor, husmor och djurägare måste göra...