Per Oscarsson husruin

Vaknade mycket sent på årets sista dag, och det skulle visa sig vara tursamt.

Efter en brunch med familjen åkte jag iväg på ett jättefint annorlunda bröllop för tinninga. Passerade Ica, sen snabbt hem för att hämta upp familjen, till ett firande hos goda vänner inne i Nossebro.

Efterssom jag jobbade, så skulle vi bevittna nyårsgudstjänsten i Nossebro tillsammans och sen direkt efter vara med nere vid scenen för att se vem som blev årets Essungabo.

Det är praktiskt och trevligt när man kan ta med familjen på jobb.

Men vi blev avbrutna av att GT/Expressen ringde.

-Kan du åka på ett jobb? Eller har du börjat festa?

Så kom det sig att jag direkt efter Årets Essungabo drog iväg mot Skara i stället för till ett dukat nyårsbord.

Väl på plats blev det en hel del strul, som förvisso löste sig, men tog mycket värdefull tid.

Jag fick mina rutor. Och började sända samtidigt som reportern och fotografen från Stockholm anlände.

När jag sänt klart och sagt hej då till folket från Stockholm, hittade jag en grej som min kontakt på Stockholmsredaktionen frågat om. Så när jag trodde jag skulle få fara hem, blev det att ladda in nya bilder och sända igen. Sånt tar tid också. Och tid är nog det enda man egentligen inte har på sådana uppdrag.

Hungern både rev och slet i mig när jag gasade iväg hemmåt framåt natten. Hade tänkt tanken att besöka Mc Donalds på vägen, men ett samtal från min dotter stoppade mig.

-Mamma, kommer du hem i år?

I nollgradigt väder med regnblandat snö styrde jag hemåt. Inte gick det överdrivet fort, jag ville gärna komma hem i år, men framför allt komma hem.

Döden känns på något sätt verkligare efter ett sådant här jobb, även om man ännu inte vet om paret fanns i huset.

På väg hem kommer ett SMS från dottern.

"Snyggt jobbat morsan! Säger alla =D"

Då hade de alla sett mitt jobb på GT/Expressens webbplats.

Det värmde gott i kylan när ens snart tonåring uppskattar vad man gör!

.

Anlände till vår värd för kvällen där min familj fanns vid halv tolv. Fick äntligen lite underbart god mat, skålade i julmust vid tolvslaget och transporterade hem familjen till ett.

.

Vid tre var alla dagens bilder inne, de sista med "skohorn". 2010 års externa arbetshårddisk var full, så jag var tvungen att börja rensa ut oviktiga bilder för att få plats. Och sånt tar också tid.

Kanske ska jag ha som löfte att satsa på tidsbesparande åtgärder när det gäller filhantering?

.

Det känns underligt ibland, genom jobbet kan så många stora händelser ske där jag bara är åskådare, men ändå närvarande. Man liksom kastas från den ena ytterligheten till den andra, glädje och sorg, man är där, men ändå inte. Det passar mig perfekt, jag älskar när det rör på sig. Glädjen över brudparet, tar udden av det hemska med branden, på något sätt.

.

Lördagen, årets första dag har varit lugn. Sorterat ut bilder till måndagstininga och skrivit några rader bara. Förutom allt annat en mor, husmor och djurägare måste göra...