01 januari 2011

Per Oscarsson husruin

Vaknade mycket sent på årets sista dag, och det skulle visa sig vara tursamt.
Efter en brunch med familjen åkte jag iväg på ett jättefint annorlunda bröllop för tinninga. Passerade Ica, sen snabbt hem för att hämta upp familjen, till ett firande hos goda vänner inne i Nossebro.

Efterssom jag jobbade, så skulle vi bevittna nyårsgudstjänsten i Nossebro tillsammans och sen direkt efter vara med nere vid scenen för att se vem som blev årets Essungabo.
Det är praktiskt och trevligt när man kan ta med familjen på jobb.
Men vi blev avbrutna av att GT/Expressen ringde.
-Kan du åka på ett jobb? Eller har du börjat festa?
Så kom det sig att jag direkt efter Årets Essungabo drog iväg mot Skara i stället för till ett dukat nyårsbord.

Väl på plats blev det en hel del strul, som förvisso löste sig, men tog mycket värdefull tid.
Jag fick mina rutor. Och började sända samtidigt som reportern och fotografen från Stockholm anlände.


När jag sänt klart och sagt hej då till folket från Stockholm, hittade jag en grej som min kontakt på Stockholmsredaktionen frågat om. Så när jag trodde jag skulle få fara hem, blev det att ladda in nya bilder och sända igen. Sånt tar tid också. Och tid är nog det enda man egentligen inte har på sådana uppdrag.

Hungern både rev och slet i mig när jag gasade iväg hemmåt framåt natten. Hade tänkt tanken att besöka Mc Donalds på vägen, men ett samtal från min dotter stoppade mig.
-Mamma, kommer du hem i år?

I nollgradigt väder med regnblandat snö styrde jag hemåt. Inte gick det överdrivet fort, jag ville gärna komma hem i år, men framför allt komma hem.
Döden känns på något sätt verkligare efter ett sådant här jobb, även om man ännu inte vet om paret fanns i huset.

På väg hem kommer ett SMS från dottern.
"Snyggt jobbat morsan! Säger alla =D"
Då hade de alla sett mitt jobb på GT/Expressens webbplats.
Det värmde gott i kylan när ens snart tonåring uppskattar vad man gör!
.
Anlände till vår värd för kvällen där min familj fanns vid halv tolv. Fick äntligen lite underbart god mat, skålade i julmust vid tolvslaget och transporterade hem familjen till ett.
.
Vid tre var alla dagens bilder inne, de sista med "skohorn". 2010 års externa arbetshårddisk var full, så jag var tvungen att börja rensa ut oviktiga bilder för att få plats. Och sånt tar också tid.
Kanske ska jag ha som löfte att satsa på tidsbesparande åtgärder när det gäller filhantering?
.
Det känns underligt ibland, genom jobbet kan så många stora händelser ske där jag bara är åskådare, men ändå närvarande. Man liksom kastas från den ena ytterligheten till den andra, glädje och sorg, man är där, men ändå inte. Det passar mig perfekt, jag älskar när det rör på sig. Glädjen över brudparet, tar udden av det hemska med branden, på något sätt.
.
Lördagen, årets första dag har varit lugn. Sorterat ut bilder till måndagstininga och skrivit några rader bara. Förutom allt annat en mor, husmor och djurägare måste göra...

5 kommentarer:

-DES- sa...

Du är ju en riktig Lois Lane!
(reporter på Metropolis tidningen The Daily Planet, och numera också Mrs. Superman)

AnnaKK sa...

Men kors... Var det DINA foton som fanns på Expressens hemsida? I fortsättningen får jag tydligen inte bara läsa nyheterna där, utan även titta efter fotografernas namn!? :-D

Men vad hemskt med branden... :-( Och att det inte är så mycket kvar av huset att det ens går att hitta paret - nu kommer man väl att få DNA-analysera brandresterna på nåt vis...? För det är väl så att de två finns där nånstans i sotet och kolet. Usch, vilket slut det blev på 2010 för dem och deras anhöriga...

Men det var ju trots allt ganska vältajmat med den fyllda arbetshårddisken! Måste kännas inspirerande att få en ny och tom sådan framför sej på nyårsdagen, som det bara är till att sätta igång att fylla på med ett nytt års alla reportagefoton!? :-D

Elisabeth Källblad sa...

Schyyyy! Des, berätta inte för någon!
:-)
Anna, det blev mkt vältajmat. Arb-hårdisken startar i mars och är på 1,5 GB. Nu har jag köpt en på 2GB vilket jag då beräknar ska räcka hela året 2011... Håll en tumme.

Det är inte så ofta jag gör jobb åt GT/Expressen. Jag ligger nog rätt långt ner på deras frilansfotografslista. Men gör mitt bästa när det händer och tycker det är kul.

Nu är min byline borta på Expressens sida och GT har väl bytt ut bilden mot film nu, så kan det vara. Men i gårdagens papperstidningar fanns både bild och byline med i alla fall. Hade både på Ettan, en helsida inne, och en liten bild på löpet. Nu är ju inte det för att mina bilder är så bra... utan för händelsens stora nyhetsvärde. Det fanns tyvärr inte stora variationsmöjligheter på platsen, så även ABs bild blev ju i stort samma. Lite trist på sätt och vis.

Det verkar ju som om de var kvar inne i huset. Men frågan är om det någonsin kommer kunna bevisas.

annette sa...

Ja, det blir ju förtås en otrolig blandning mellan uppdragen och ena stunden är det glädje och den andra sorg, läste just att man hittat något från en människa, men man vet ännu inte vem.
Om det nu händer stora saker söder om mej, så får jag nog i fortsättningen titta vem fotografen är, för Du täcker ju stora delar.
Skönt att Du kom hem innan tolv och kunde få lite mat och fira in nya året med familj och vänner!

Ha det så gott!

Kraam!

annette

Elisabeth Källblad sa...

Visst blir det blandning! Det är en del av charmen!
Håll du ett öga på GT/Expressen, kan hända jag dyker upp där inom snar framtid igen...
Men om det händer lär jag skriva två rader här också.
Ha det nu riktigt mysigt i årets begynnelse!
Kram

Bloggintresserade