12 januari 2011

Å en slant man hit, å en slant man dit...

Det kanske inte syns så bra, men detta är min bil fint nergliden i diket. På vägen är det bara ny kramsnö och absolut ren is under. Till mitt försvar får jag väl tillstå det faktiskt är en kurva här... :-D

Här är mannen som räddade min morgon. Grannen som plogar vår väg. Jag hade mött honom när jag åkte ut med ungarna till bussen, så jag viste att han skulle ta andra sidan på tillbakavägen. När jag ringde för att tala om att jag väntade fick jag höra...
-Jag håller på att dra upp en bil...
Jaha, jag var alltså inte ensam denna morgon på denna väg.
Inte konstigt, och jag lovar att jag körde försikigt.
När jag med till hälften meningslösa broddar fodrade djuren på eftermiddagen, kom posten.
Typ tre timmar senare än vanligt.
-Jag har åkt i diket två gånger, sa postis. Och har väl en timmes jobb kvar, kör i typ 40 km/h som mest, vi får se hur det går.
.
Broddar i all ära, men ska de funka får det inte packas kramsnö under skon...
Gissa om man kan fara då? Jag har väl aldrig släpat fötterna som i dag, för att få undan snön och låta brodden få fäste i isen.
.
De "superhögkvalitativa" bilderna överst härrör från min Iphone i mörker. :-D

4 kommentarer:

AnnaKK sa...

Vad äventyrlig du är av dej! ;-)

Jag brukar bli så feg när det är så där halt, att jag rätt och slätt stannar hemma... <:-) Om ingen annan (läs exempelivs familjens självutnämnda rallyförare!) kan forsla upp bilen för backen med marig kurva i åt mej - för på plan mark kan jag åtminstone tänka mej att försöka köra, även om det är halt. (Men kasa baklänges nerför den där backen, och samtidigt lyckas styra rätt i kurvan, är en utmaning som jag definitivt inte sugen på att anta oftare än absolut nödvändigt...).

Just nu går det för övrigt knappt att köra av vägarna här, för snövallarna är rejält höga på båda sidorna - men å andra sidan kan man ju fastna i dem istället... Fast för tillfället är det så fruktansvärt knaggligt på landsvägen, så det är inte tal om att köra i hastigheter som skulle innebära nån större risk för det! :-I

Hur som helst... Tur i oturen att den traktorburne inte var så långt borta!! :-) Och så fick du ju tillfälle att testa Iphonens mörkeregenskaper också!!

Elisabeth sa...

Det brukar oftast gå bra. Det är nog andra gången på tjugo år som jag glidit ner i diket...
Peppar peppar!
Så det var tur jag hade Iphonen med i alla fall. :-)
Nu ska jag strax på´t igen, men att hämta ungarna i går gick fint. Nu är det -11 så förhoppningsvis inte lika halt som i går morse.

annette sa...

Tror inte att det i Ditt fall handlar om att Du inte körde försiktigt, ibland går det bara inte.
Har själv kört av i liknande väder och körde då bara i 30-40 km, bilden bara kanande av vägen.
Skönt att det gick så bra som det gjorde och att Du fick hjälp fort!!

Fotade inga närbilder på frosten, var "konstigt nog" typ en dryg meter snö framför huset;)


Kram

annette

Elisabeth sa...

Så kan det var Annette! Såg nu på morgonen att det hade åkt en till bil i diket längs våran väg i går. (vår väg är inte mer än ca 3 km) Så i går var det totalt tre stycken som åkt av. Och det passerar kanske 10 bilar här under en dag...

Kram

Bloggintresserade