Det är många tankar som kommer "dagen efter"
.
När jag kom över bron (infarten till samhället) i morse när alla avspärrningar hävts och alla brandbilar nu var borta saktade jag automatiskt ner farten.
Jag som de allra flesta andra kikade på huset till höger och rullade sakta förbi.
Man förfasar sig, man undrar.
Folk som kommer gående har huvudena vridna mot huskroppen som fortfarande står som en skyddande mur för allt vad elden, röken och vattnet angripit på insidan.
Kisar man lite ser nästan huset intakt ut.
Många stannar till, samtalar lågt.
.
Några kommer fram till mig och frågar saker.
Svåra frågor.
Hur ärlig ska man vara med barn och unga som undrar?
Jag försöker vara ärlig, men man kanske inte ska säga allt.
Jag hoppas mina svar är bättre än fantasin som kan skena.
Inte ge eller spä på mardrömmar.
Dom kanske finns ändå.
Det är ju så nära.
Två hus bredvid finns tinningas redaktion.
Det är nära.
Men fastigheten mellan har enligt en brandman på platsen "det bästa brandskyddet i hela samhället, där överlever ingen brand"
.
Det är Casa. De ska tydligen ha både värme och rök larm och dessutom sprinklersystem på alla planen. Det är en restaurang, pizzeria och arrangerar även kvällar med stora artister och discon.
.
Varför fanns det inget larm i huset som brann?
Det har förmodligen (enligt en annan med lång erfarenhet inom räddningstjänsten) brunnit en längre tid innan det syntes på framsidan och folk larmade.
Då fick det ju ett explosivt förlopp.
.
Det är en fråga som envist hänger kvar i mitt huvud.
Varför fanns det inget larm?
Eller fanns det? I så fall, varför fungerade det inte?
.
Många frågor väcks, spekulationer sätts igång och ryktesspridningen har vingar.
Så fort svaren finns, kommer ni få dem.
I tinninga.
.
Bildbehandling: Bilden överst är omgjord från ljus dagsbild till en lite mer belyst "kvällsbild" och föreställer en rhododendron och ett fönster som vattengjutits under släckningsarbetet.
3 kommentarer:
Dagen efter brukar bli fylld av många frågor och spekulationer, kanske ännu mer på en mindre ort.
Att besvara barns frågor när något sådant här hänt är svårt. Man får hålla sig så nära sanningen man kan men ändå balansera svaren, så att barnen inte blir mer obehagliga till mods än dom redan är.
Frågan om larm förstår jag att den "gnager", för hade det funnits och fungerat så hade katastrofen inte behövts bli så oerhört tragisk med ett människoliv som gick till spillo.
Att kommentera Dina bilder idag känns inte aktuellt, för den bild som sitter på näthinnan är ändå den av husskelettet.
Hoppas Du får en bra arbetshelg, utan sådana här händelser.
Varm Kram!
annette
Det är alltid synd och tråkigt med olyckor. Men det är imponerande med sådana gamla tegelhus hus, att från utsidan ser det inte så farligt ut, och sällan avslöjar ett tegelhus fasad vad som hänt på insidan..
Sv: Elisabeth, ja det kommer med bloggande. Det är på G.
Desamma du! :)
Usch ja, det finns inte mycket annat som ser mer groteskt ut än utbrända saker... Om det är hus eller bilar eller något annat... Hu! :-(
Vi hade precis flyttat in i detta hus när det tog fyr i grannkåken, och jag skulle köra till jobbet och såg ju lågorna... Har aldrig känt mej så liten och hjälplös som när det gick upp för mej att det faktiskt BRANN. Klev ur bilen och ropade "hallå", men det enda som hördes var ju dånet från elden som hade fått ordentlig fart eftersom ett fönster precis hade exploderat. Detta var före mobiltelefonens tid (eller iallafall så hade inte jag en sån) så det var ju till att vända illa kvick och köra hem för att larma. Tack och lov fanns då grannen redan hemma hos oss (han hade kommit medans jag var bakom vårt hus och hämtade bilen i garaget), så i den branden kom ingen till skada - men huset var övertänt på nolltid och gick inte att rädda fast att brandkåren var snabbt på plats...
Man får sej verkligen tankeställare när sånt här händer. Men man önskar ju mest av allt att det aldrig nånsin skulle behöva hända!
Skicka en kommentar